isOss, sjelfva samhällets öfverskorpa, naturligtvist Vi, bildadt folk! Vi böra ha em absolut makt öfver de arbefande klasserna, just likasom Hjernan styrer. handen. Och det måste kåmma: derhän till slut — någon annan utväg finnes icke; De hvita arbetande klasserna känna ej ställa för sig sjelfvd; de måste derföre sättas i beroendeaf oss på det att vi måtte kunna ställa för dem. Hvad är friheten för dem? ett tomt ord, ingenting annat — frihet ätt opåtaldt hungra och gå nakn, det är allt, en detär alldeles märkvärdigt satt se hur folk hänger fast vid sådana der tömma ord! är jag till exempel säker, att den deruslibgen-skulle ta fasligt illa vid sig, om man föreslog: honomvatt.arbeta ihop .med mina ner Nn och Hkväl äro Han ock hans barn glada ati re upp smulorna, söm fälla från deras börd! Det kan aldrig Hog förvåna nig, att folk mid dylika exempel för ögonen kunha vara så .stenblinda, att de rida, spärr mot slafvåriet. Jemför barå! de fria arbetsklassarna med våra släfvar! Bevara mig! Hvad verden är blind! Det är sannerligen för mycket för mitt, tålamod — allra helst i så Kär varmt väder ! sade mr John och torkade sig i ansiktet med sin-hvita näsduk. IJå, men onkel: John, min käre gamle snusförnuftige herren, sade Nina, ni har inte rest, ni som-jag.a Nej barn! Jag tackar Gud att jag aldrig än sått foten utom slafstaterna och aldrig tänkör ser det, svarade onkel John. . Men ni skulle se arbetsklassen norr ute, sade ; Nina. , Der. äro statens förnämsta styresmän rätt ofta. ej annat-än simpla jordbrukare, sota arbeta tillsammans med sitt folk. Der följäg bjernan ock banden åt hös hvar och et, onkel Jölih, och nan Har ite bara en fatt g hjerna till femtio par händer. Och sen, ska jag säga er, blir arbetet der