hamn, hvarom fråga blifvit väckt. Petitionärerna hemsfiffta derföre till wtskö .:, huruvida det ej skulle vilja föreslå rikets ständer, att antingen södra stambanan framdrages i närheten af länets medelpunkt och bördigaste trakt Wexiö, eller ock att östra stambanan utsträckes från sjön Sommen öfver Ekegjö och Wexiö, hvarifrån den kunde fortsävtas dels mot Karlskrona, dels mot Kristianstads län. Kunde ej detta bifallas, anhålla de att länet åtminstone måtte ihågkommas med en tvärbana från Kalmar öfver Wexiö. Öfver utförbarheten af dessa banor hade länets hushållningssällskap, genom de undersökningar det låtit anställa, förvissat sig. — Det s. k. inkomstbetänkandet lärer nu från afdelningen inkommit till statsutskottets plenum: — Till den korta notisen om grefve Anton Gyldenrstolpes bortgång, som vi i lördags meddelade, lägga vi här några ytterligare underrättelser om den aflidnes offentliga verksamhet; Grefve Gyldenstelpe hade föga egnat sig åt den militäriska banan, der han, ehuru annu i tjenst, likväl icke avaneerat längre än till kapten vid artilleriet. Deremot hade han allt sedan 1828—1830 årens riksdag med både allvar, nit och framgång deltagit i förhandliagarne inom ridderskapet och adeln. I depolitiska frågorna tillhörde ham det konservativa partiet, hvars talan han förde såsom ordförande i komstitutionsutskottet vid 1834 års riksdag, men i de statsekonomiska hyllade han framåtskridandets åsigter, och har vid flera riksdagar pp ett utmärkt sätt motsvarat förtroendet såsom ordförande dels i ekonomidels i bevillningsutskettet. I det sistnämde innebade han äfven en plats vid innevarande riksmöte. Tillika har grefve G. med heder i flera år bestridt ordförandeplatsen hos rikets ständers herrar fullmäktige i banken, hvilken han äfven vid sitt frånfälle innehade. tan att ega några lysande egenskaper såsom talare, visade han hkväl städse förmågan af en sakrik, logisk och klar framställning, så att han alltid hördes med uppmärksamhet och inflytande.: Hvad som dock främst var att värdera bog denne man, var karakterens sjelf ständighet. Det var denna som ensamt hindrade honom att hvad man kallar göra lyeka, då han nemligen, ifrån att vara särdeles intim på hofvet såsom kammarherre hos nuvarande konungen som kronprins, år 1845 begärde afsked från denna plats — eller afskedades. — emedan han icke ville binda. sin öfvertygelse eller sin tunga såsem riksdags! man vid den då pågående riksdagen och ieke, efter sin tro, gillade det system, som den tiden uppwtäldes såsom ett sedermera efter omständigheterna öfvergitvet program. Derefter qvarstod grefven m kapten, ech erhöll icke vidare utmärkelse, förrän han, efter att hafva blifvit nämd både till riddare oeh kommendör af ett par utländska ordnar, i sin tur 1844 erhöll svärdsordens Grefve Gyldenstolpe var i öfrigt en sällsynt bildad man och sysselsatte sig gerna med den sköna litteraturen, deri han äfven försökt sin egen Se såsom öfversättare på vers af några franska teaterpjeser-m. m. Hans rum blir svårt att ersätta både på riddarhuset, i bevillningsutskottet och hos bankostyrelsen. På den senare platsen inträder nu den af ridderskapet och adeln valde tredje suppleanten imajoren Nordensvan. refve Gyldenstelpe utvecklade äfven myoken verksamhet i flera honom meddelade kommunala uppdrag och var sedan flera år ordförande i Stockholms stads seckenstämmonäimd.