Om qvinnans myndigblifvande. Af de åtskilliga personer, som på den senaste tiden skrifvit emot förslaget att qvinnan. vid viss ålder borde bli myndig, bar ingen, oss veterligt, fästat sig vid hvad härutinnan: är rätt, utan uteslutande vid de förespeglade: vådor, som häraf, enligt deras åsigt, skulle: bli en oundviklig följd. Dock torde det icke: vara alldeles ur vägen att, då frågan är om. lagstiftning, göra sig redo för hvad:som i en dylik åtgärd är rättvisa eller ej. Gud har icke skapat någon menniska med sundt förnuft att vara ofri, utan tvärtom till en fritt: tänkande, fritt handlande varelse, och hvarje: lag, som förbjuder qvinna att efter viss lämplig ålder råda öfver sig sjelf, begår således: en orättvisa. Har en dylik qvinna förmögenhet, ingriper lagen i hennes eganderätt; den. förutsätter hos henne en inkompetens, som icke är ådagalagd, och förbjuder henne att disponera öfver hvad henne rätteligen tillhör; är hon återigen medellös, hennes existens helt. och hållet beroende på hennes egen förmåga, hennes egen arbetskraft, måste hon likväl öfver sig erkänna en vilja, som, lagligen der-till berättigad, bjuder och befaller öfver henne. Att detta är orätt lär svårligen kunna bestridas. En enka deremot, vore hon endast fem-ton år och en dag gammal, blir myndig som: ännu nära nog barn, endast i kraft af hennes mans frånfälle. Har hon månne under en dags giftermål hunnit förvärfva den erfarenhet, det allvar, hvartill den ogifta qvinnan aldrig legaliter anses hinna? Hvar ligger här den konseqvens, hvilken, liksom jernstången i bildhuggarens modell, bör sammanhållande genomgå hvarje lagstiftning? Väga här vrättvisans vigter till fullo jemnt? Denna den ogifta qvinnan förtryckande lags hvilken, längesedan förkastad af Frankrike o alla tyska stater och länder (Holstein undantaget), ännu som en antiqvitet qvarlefver i Sverge, drager sin rot djupt ner 1 forntiden, då qvinnans ställning i samhället var långt ifrån så fast och så erkänd som nu. Romerska lagen talar om sexus imbecillitas och infirmitas mulierum,, om könets svaghet ock om qvinnans oförmåga att sköta sig sjelf. Den tyska Sachsen-Spiegel föreskrifver, att en qvinna för sin svaghets och sitt klena förstånds skull borde ha en krigare till förmyndare. Hvarje fri man betraktades nemligen då som krigare. Sedermera ingingo så småningom dessa legislativa åsigter i de tid efter annan författade: lagböckerna, och hvad som måhända här och hvar ursprungligen endast var afsedt att förskaffa qvinnan en beskyddare mot våld och väld under nöfrättens tidehvarf, fick slutligen qvarstå som en boja på hennes fria vilja, på hennes görande och låtande öfver hvad hon lagligen eger. Med civilisationens. allt jemnare fortkridande har man visserligen mer och mer gjort qvinnan rättvisa; man hartid efter annan återgifvit åt henne de rättigheter man henne beröfvat; i vårt land återstår dock att skänka henne tillbaka den slutliga, den, som skall sätta kronan på alla de öfriga, hennes rätt att vid upphuanen ålder derför bli