le till honom öfverlemnade könfektvarorna, nad angifvande så väl af stället der dö blif: rit inköpta, som af de färgämnen hvilka deri) ngå. Deraf visar gig att mineralfärger, så räl af mer eller mindre helsosam som af verkligt giftig beskaffenhet, härstädes använlas till färgning, dels af sjelfva konditorivarorna, dels af det papper hvari de inveckas. Doktor Hamberg uppräknar flera fall, leri skarpa gifter, såsom kromgutt, arsenik och spanskgröna, kejsargrönt och kopparoxid, förekomma som färgämnen. Att i de lesta fallen, säger hr Hamberg,. den giftiga ärgen endast tillhört omslaget på karamellen, minskar föga vådan af dess användning, synnerligast som de flesta af de som prof inlemnade karamellerna och morsellerna varit direkte invecklade i det färgade papperet, hvargenom äfven inträffat, att papperet hos åtskilliga prof befunnits hårdt fastklibbadt vid nnehället, och att v:d karamellens uttagning en del af det färgade papperet envist qvarblifvit fastsittaride, och då många eller rättare sagdt de flesta af dessa papper varit målade med kejsargrönt, en färg som håller hälften sf sin vigt hvit arsenik, kunna genom ögonblicklig svarsamhet de sorgligaste händelser ätteligen genom ett i så hög grad giftigt ämaes förtäring inträffa: ; Hvad de öfriga profven beträffar, nemligen de hvilka innehållit mineralfärger, såsom kromfärg, berlinerblått; ockra, ultramarin, så hade dels qvantiteten af färgämne varit mindre betydlig, dels färgämnet i sig sjelft varit af mindre giftig beskaffenhet; dock kunde äfven dessa sistnämda färgämnen, efter doktorns emdöme, ingalunda anses för oskadliga, så mycket mindre som de hos känsliga eller af dylika ämnen lätt afficierade konstitutioner kunna åstadkomma menliga verkningar. Dessa yttranden af fullt kompetent person äro tillräckligt talande och böra öfvertyga regeringen om nödvändigheten att, ilikhet red hvad i andra länder skett, genom lämpliga författningar skydda allmänheten mot faran ar förgiftning genom skadliga färger i konfektyrer, en nödvändighet, hvarom för öfrigt såväl rikets ständer som sundhetskollegium redan erinrat. ; — Ean i Disseldorf utkommånde tidning yttrar följande om en af vår landsman artisten, Larsson, derstädes nyligen exponerad marinmålning: Hos härvarande konstakademi har sedan några dagar Larssons skeppsbrott vid Bohuslänska kusten i Sverge varit exponeradt, hvilket konstverk lifligt intresserar publiken och konstnärerna. Målningen, som är 18 fot lång och 10 fot hög, imponerar icke så mysket genom ain storlek, som genom det uppskakande momeatets framställning. Den nedgående solen, hvars starkaste ljussken är undandoldt af tunga, framför henne dragande åskmoln, genombryter dem med sina längst utgående strålar och belyser i förgrunden en bergformation af röda granitklippor, hvilka äro egendomliga för en del af Sverges vestkut. De bland de mörka ur djupet uppfräsande vågorna framträdande klippblocken hafva under tidens längd blifvit fullkomligt slipade och framstå i perpendikulsrt eller horisontelt om hvarandra kastade stycken. Belysta af solens strålar bilda de frapparta ljuspartier, medan den högra sidan af taflan, landets kust, är inhöljd i tunga, mörka åskmoln och endast belyses af enstaka solstrålar. I bakgrunden till venster afspegla sig klara ljusstrålar, hvilka genombryta de mörka molnmassorna, på det böljande hafvets upprörda skummande vågor och framställa en ljusreflex, sådan den sällan blifvit målad. I taflans medelpunkt kämpa två fartyg med det upprörda elementet, och det främre af dem nalkas med hvarje ögonblick alltmera sin undergång. Det andra deremot, nedtryckt af de sjudande vågorna, fortsätter kampen med: dessa och hoppas nå den räddande stranden. Sjöfoglar genomfara den stormiga luften. Den upplyftande naturföreteelsen är återgifven på ett sällsynt och egendomligt sått, och kompositionen vittnar om konstnärns riktiga naturstudium, Det hela är i sina storartade dimensioner genortifördt med stor teknisk färdighet, ett riktigt iakttagande af alla proportioner och en klarhet i färgerna, som tillåta en fullständig uppfattning af massorna och göra ett obeskrifligt intryck på åskådaren. Att hr Larsson, på önskan af akademiens förvaltningsråd, utstält sin tafla i galleriet och bestämt inkomsten till ett välgörande endamål, förtjenar allmänhetens tacksamma erkännande. — Stockholms konstförening valde vid sammankomsten lördagen den 31 Januari följande styrelse: statsråde:, grefve A. F. N. Gyldenstolpe, ordförande; professorn Qvarnström; professorn Boklund; auditören Carlson, skattmästare; professorn Stäck,sekreterare. Suppleanter för styrelsen: professorn Andersson; professorn Molin; hofmålaren Troili; brukspatronen ÅA. Michaelson; majoren J. H. af Geijerstam. HRevisorör: kungl. sekreteraren Strokirk; pro