Aftonbladet – 9 februari 1857, sida 1

TK ff HU YVTEr DARURLS PEIFURCI, EON, få Igel af full öfvertygelse och af vänligt deltagande, prisat den lyckliga ekonomiska ställning, i hvilken Finland befinner sig under Rysslands herravälde, samt beundrat den storartada och omtänksamma frikostighet, hvarmed det vid alla tillfällen skyndat att bispringa och understödja vårt jemförelsevis fattiga land. De underrättelser jag bär har att meddela iro visserligen knapphändiga och bristfilliga — ty det är ytterst svårt att under vära förhållanden kunna erfara något säkert om finansförvaltningen — men de skola i alla fall finnas tillrickliga att låta er inse, Kuru det i verkligheten står till med det system, som Ryeslarvd äfven i detta afseende etsblerat i Finland. Säkert har ryktet om de stora skänker, som nyligen i kejsarens och ryske sjöministerns eller storfursten Konstantins namn blifvit gifna till Finland för kormunikationernas upphjelpande, äfven epridt sig till Sverge. Jsg skall veskrifva uppkomsten och arten a? ätskilliga bland dessa skinker. De första 50.000 silfverrubler eller rättare det ängfartyr, som storfarsten Konstantin sades hafva gifvit till kommunikationernas upphjelpande på Päjäne, var ursprungligen icke ämnadt dertill, utan ångfartyget blef bygdt emedan ryssarne trodde sig i strategiskt hänssende behöfva detta, i bändelse att svenskarne förklarsde krig eller de allierade skulle göra en landstigning, då ryssarne ärnsds dräga sin försvarslinie Jängs med Kymmene ef och Pöjäne. Ångfartyget blef derföre äfven uppbygdt af ryssarse och tilltoget i så stor skala, att dess underhåll under sista sommaren kostade finska staten tre gånger mer än fartyget inbrivgade. Di det blef fred, kunde Ryssland icke bortföra ångfartyget, utan lemnrade det såsom gåfva till Finland. Men snart visade det gig att denna ädelmodiga gåfva endast var det skamligaste procenteri; ty finska staten blef ålagd att, i ersättning för detts, åt Ryssland bygga en fregatt i Åbo, hvilken säkert kommer att kosta omkring tre gånger den summa Byssland gaf Hull -Päjäne-ångfärtyget. Sådana surpriser äro bär tyvärricke sällsynta. På samma tid som finska staten, enligt åtagande. -bygde ängfartyget Rurik i Åbo, bygde varfboleget i Helsingfors ett ångfartyg, Olof, för ryska kronans räkning, och då dessa fartyg samtidigt blefvo färdiga, var det först råga om ett utbyte, sålunda, att Finland skulle betsla Oof, som då skulle stänna vid finska flottan, och Ryssland återtaga Rurik och betala detta. Sedermera, under de krigiska tiderna, kommenderades båda ångfartygen till Kronstadt, och. finska staten ålades utt gå Ryssland i förskott och betala dem båda — bvilket naturligtvis till punkt och pricka uppfyldea. Då en tid derefter den första uppsättningen af de ryska kanonslupårne i Kronstadt blef kasserad såsom odugig, sände Ryssland en del deraf såsom betalning på denna skuld. De voro här lika så dugliga som der, och blefvo derföre dels sälda på offentlig auktion, dels nedsänkta för att stänga farlederna för vestmakternas flottor. Nu, under hösten 1856, har Ryssland skickat hit till finska flottan 35 st. kanonångbåtar, hvilka, så vidt jag känner, ännu icke äro betalte, och jag har hört den förmodsn yttras, att det ångfartyg, Helsingfors varf nu åter bygger åt Ryssland, skall i ersättning mot dessa betzlas af finska statsmedel. Huru dermed blifver, hoppas jag framdeles kunna lemna underrättelae om. För min del tror jag, att Ryssland äfven i denna sak blir gin politik troget och låter Finland icke allenast med detta ångfartyg, utan med flera dertill betala dem, så mycket mer som de icke blifsit hitsända under förevändning af någon present. Om den andra stora gåfvan, utgörande 240,060 rubel silfver, som kejsaren ,gifvit till ppbjelpande af kommunikationerna utmed finska kusten, berättas här allmänt, att den ondast var ett efterskänkande af den skuld, som Finlan1 skulle afbetala till ryska staten på dess fordran om ersättning för den summa, hvilken Ryssland utgifvit i och för Finlands försvar under senaste krig. Men Ryssland förstår än vidare att draga nytta af denna gåfva. Man har nemligen deraf utlånat en summa af 150.000 rubel siifver åt. ett ångfartygsbolag på fördelaktiga vilkor, men med det uttrycknga förbehåll, att bolaget skulle hafva rättighet att fritt bestämma destinationsorterna blott för ett enda af sina ångfartyg; de andra skulle dlla gå emellan Petersburg och de finska kuststäderna ända upp till Torneå. Härigenom kommer Österbotten, gom förut till det mesta lagit sina varor från Tyskland och Sverg:2, att härefter taga dem från Ryssland. Öfver den iterstående delen af den kejserliga gåfvan skall generalguvernören efter godtycke disponera till dylika ändamål; men huru han kommer att göra detta :eller om han redan gjort let, är mig ännu obekant. . Jag har återkommit till generalguvernör Berg och jag skall fortsitta med bonom, ty aan är. utan tvifvel det samvetslösaste verktyg Ryssland ännu haft i spetsen för Finlands förvaltning och har på allt sätt sökt göra sig så stora inkomster som möjligt på de finska finansernas bekostnad. Så debiterade han först och främst finska staten 50.000 rubel zilfver till reparationer och mera dylikt å generalguvernörshuset samt för en zilfverservis, hvilken egentligen uppköptes för kejserliga palatsets i Helsingfors behof. Men detta var endast en förevändning, och servisen begagnas af honom såsom hans egen, och 1å han förklarar den vara utsliten, får staten väl skaffa en annan. Likaså debiterade han staten 25,000 rubel silfver för sina möbier, vilka bankodirektör baron Mannerheim enkom sändes till Paris att uppköpa tillika med len ofvan omtalade servisen. Under tiden af lenna resa erhöll baron Mannerheim ett lagtraktamente af 15 rubel silfver från inska statskassan. Kort derpå erhöll staen befallning att årligen till Berg utbeala 6000 rubel silfver till 3 baler, som an derför vore skyldig att gifva. Hans resa, med thy åtföljande svit, till krönings