Aftonbladet – 6 februari 1857, sida 2

NU ——!7:77-—-:;:.— .-——— ———— Ö — När tusen år jag burit har Min hvita önglaskrud Mådgtusen jag ännu här qvar Att prisa och lofsjunga Gud. . pHarry:, sade hon derpå högtidligt, jag ä! ingen dåre. Tror du jag menar det är rätt att menniskorna sköta sina nöjen året om och låta mig träla, medan de lefva på mitt arbete? Nej, jag vet att det ieke är rätt. Jag vetat det är synd fråm början till alut i deras sjelftagna rätt att sälja och köpa och ookra med oss, som med andra hande svarer? Barn, jag vet det, men jag tiger och lider för herrens skull, Iate arbetar jag för miss Loo — ja arbetar för herren Jesus, och han är en od betalare, det kam du lita på. Nå jal, sade Harry, tvekande men ej öföfvertygad, Där allt kommer omkring, så tjenar det inte mycket till att söka göra på annat sätt. Men ni är lyeklig, som kan känna er så väl tillfreds dervid, tant Milly; jag kan det inte Godt, barn, gör i alla fall ingenting förhastadt och lyssna inte till honom. Hans väg går genom haf af blod. Ack, Harry! skulle du vilja höja handen mot miss Nina? Barn, om de komma i gång, så skola de ingen spara. Väck inte upp den der tigern, ty jag säger dig, du skall ej kunna binda honom sedan.x Nej, sade Harry, jag ser, det är vanvett alltsammans — fullkomligt vanvett; det tjenar ingenting till att hvarken tänka eller fal. Derföre, farväl tant Milly! Frid vare med erl Och den unge mannen satte sin häst i traf och var snart ur sigte. ADERTONDE KAPITLET: De sammansvurne, Vi äro skyldiga våra läsare några ord till förklaring angående den nya personlighet, som blifvit införd i vår berättelse; till detta ända