Aftonbladet – 6 februari 1857, sida 2

mit till det himmelska Jerusalem. Tro mig, tro mig, barn, der är ett blodsoffer offradt, som är Herranom täckligare än Abels; Jerusalem derofvan är fritt. — fritt, barn; sörj derför icke öfver hvad som händer här i tiden. Ah Milly, det der är godt nog för gamla qvinnor sådana som ni; men här har ni för er en ung man med goda starka armar och ett par kraftiga näfvar och en kropp och en själ så fulla af eldigt mod som ännu någons, och det duger inte att komma och tala för sådana om ett himmelskt Jerusalem. Vi måste hafva något här, och vi vi vilja hafya def. Hur vet nii alla fall, att det fins någon himmel ?p Hur jag vet det ? sade Milly med strålande ögon och stötte sin vandringsstaf mot marken, shur jag vet det? Jag vet det genom åtrån efter den, gom brinner härs, oeh hon lade handen på sitt breda hböghvälfda bröst. Och jag vet, att fastän vi äro blinda och okunniga och famla i mörkret, så skall dock fadren en dag föra oss till ljus och herrlighet — ja skäll han så.r Det går långsamt för honom, tycks migx, sade Harry styfsinnadt. : Nåväl, går det inte långsamt, barn, innan ditt utsäde gror — långsamt innan det går i ax? Men du sår och planterar ändå. Hvad gör det mig, om öd bär en liten tid ? Får jag inte sedan fröjdas med herren Jesus?, Inte vet jag, sade Harry. : Men jag vet, det barn. Så visst och sant gom jag står här framför dig, vet jag, attnär en liten tid gått om, jag skall fröjdas med herren Jasus och nedlägga min krona vid håns fötter. Ja, jag vet det, och kött ooh blod uppenbarade mig det icke, utan fadrens soda. Hvad gör raig om jag lider här, bär ej vägen rätt till bimlens horsligken och på herrligheten se ända? Och Milly upphef sin röst och sjöng;