Hör på; Harryn d änka sig från den hö , ton 2 först bet vr en vanlig samtalston, och talande vd på ironi. Slog din herre dig? — Det ä IR att kyssa gisslet, icke sant? Böj då dir Hult ke och bed honom slå till ännu en ne a dare ers Var saktmodig och ödrjuks en religion som passar för dig är ond rn äns fina Eg UT ad det lider skall h U t OR rn för till de-def sant sörj inte för din hustru! si rv ty alltid mer om herren än re ö hvarför skulle de icke? Då manne Kr förtryckarens fot, föraktar honom h n sliokar det är rätt åt honom. Upptag d ln ed saktmod, min gosse! Tjenare, I de uomad rarl Tag tacksamt emot din he Mer kläder — håll till godo: med di cha gr han ledsnat vid henne — och t Re udr fört dig till evangelii kunskap! Gu oh ån Men jag,, tillade hån, lifvad 18: a . . ra ck datat — Jag är. fril Fri genom denlöfte nde sin bössa. Fri genom hans Ta Verldarnes Herre, som räknat stjernorna . allt dem vid namn: Gå hem — det Nu t hvad jag har att säga dig! Sof i din behängda -dunbädd — jag sofver på marken : träsket! Du öter af landets fetma — jag wad: korparne bringa mig! Men ingen höjer RM hand mot mig — jingen rörer vid min ustru; — ingen säger till mig: Gör reda för hvart du går, Gäl Du ären slaf! — Jag är frils Och med ett atletiskt språng stod han åter på andra sidan snåret och var försvunen. Verkan af detta tilltal på slafvens redan uppretade sinnesstämning liter lättare fatta än beskrifva sig. Han skar tänder och knöt han