lifvet med en skarlakansröd yllegördel, inom hvilken rsågos instuckna en bowieknif och en handyxa. Öfver axeln bar ban en bössa, och eit kruthorn nedhängde från hans zördel. En simpel jagtväska hängdeöfver bans arm. Hemsk och öfverraskande som denna uppenbarelse skulle förefsllit deflesta, tycktes den likväl ej vara Harry främmande, ty efter den första ögonblickliga :förvåningen sade han med en röst af förtroligt igenkännande, hvari dock röjde sig en viss bäfvan och vördnad: Ab, det var då du, Dred! Jag visste ej at! du hörde mig., Hvad har icke jag hört? utropade talaren med höjd arm och ögoren gimmånde cf själsspänning. Huru länge skall du balta a båda sidor? Vägrade ej Moses att låta alla sig son äf Pharaos dotter? : Fluru länge skall du vandra bland de förtryckare afIsrael, som sägartill dig: Böj dig i stoftet, att vi må trampa på dig! Skall ej Röda hafvet dela sig? Jo, säger Horren, det ekall:sål Dred, jag vet hvad du menai! sade Harry skälfvande af vild rörelse. Jo,;du vetdet! sade skepnaden.: Jo, du vet det! Har du ej ätit feit ock sofvit sött med förtryckarne och blundat för ditt olks elände? Hafva ej våra hustrur varit ett rof för dem, och du bar icke vårdstdig derom. Hosrej vår kind varit gifven till slag? Hafva vi ej varit räknade såsom -sagtefår? Men du sade jag vet ingenting derom och du förhöll dina ögon! Derföre skall Meroz förbinnelse komma öfver dig, söger Herren. Och du skall böjas under förtryckaren, och hans gissel skall sarga dig. Och din hustru skall blifva ul.eet rof!n Så Tala ej på detta sätt! O tystl utropade Harry. och räckte ut sin band med en. ild åtbörd, likasom för att skjuta ifrån sig orden. Du uppväcker en djefvul inom mig!