Aha! aha! det har kommit när dig. Det har träffat dig också... och du dignar under slaget! sade en djup stämma från ett snår i kärret bredvid honom. Harry hejdade sin häst oeh sina förbannelser. Han hörde steg i den sumpiga marken, märkte någon rörelse: bland törnsnåren, och slutligen stod taleren framför honom. Det var en reslig, svart man af majestätisk gestalt och harmoniska proportioner. Hans skinn var af mörkaste svärta och glänsande som marmor. En vid skjorta af rödt ylle, som hängde öppen kring bröstet, blottade en hals och en brösgbildning af herkulisk styrka, och ärmarne uppvecklade ända till axeln visade en gladiators muskler. Hufvudet, som med stolt majestät höjde sig från de breda skuldrorna, var stört och massift och utveekladt till lika fullkomlighet såväl till begreppssom jiakttagelseförmåga. Begreppsorganerna utsköto likt mörka åsar öfver ögonen, medan den delen af. hufvudet; hvilken frenologerna tillskrifva de moraliska och intellektuella egenskaperna, höjde sig likt en rymlig döme derofvanför. De stora ögonen hede det egendomliga och imponerande af ett ogenomträngligt svart funkel, hvilket ofta utgör det karskteriserande draget i det afrikanska ögat. Men i djupet af etta dunkel brann der, liksom tungor af eld i en pöl af svart nafta, en vild, rastlös låga, som tydde på en fanatism gränsande till vansinne. Om några af hufvudets organer voro de-förherrskandej så var det idealitets-, beundrans-, vördnadsoch beslutsamhetsorganerna, medan kombinationen af det hela var sådan, att dem skulle lämpat sig till typ för de vilda krigare-profeterna i den gamla bjeltetiden. Han bar em slags fantastisk turban, hopvriden af en skarlakansröd schal, som ökade det vilda ech egna i hans: företeelse. Hans benkläder af greft negertyg fasthöllos kring