Aftonbladet – 5 februari 1857, sida 3

denden att per fas et nefas, i fall man utan precist någon mycket ond mening så får kala det, genomdrifva saker som han ken hafva fått i sitt hufvud att de må vara nyttiga och angelägna. ; Vi meddela nu den insända artikeln: Framgång ger mod. Häraf visar sig ett lefvande exempel uti Stockholms nuvarande hr öfverståthållare! Det har lyckats honom attgenomdrifva några rätt eftertänkliga projekter, med biträde af sockenstämmonpämdeh, som tyckes vara föga svår att beveka. Derigenom hår modet vuxit och ytterligare åtskilliga försök gjorts, men som haft den obeskedligheten att stranda på sockenstämmorna, hvilka tyckas hafva likasom litet vaknat och begynt hålla emot. Att sockenstämmorna derigenom råkat i en viss misskredit hos hr öfverståtbållaren är ieke underligt: och derföre hafva försök blifvit gjorda att förbigå dem i frågor, der de ostridigt varit berättigade att besluta, eller, der ett sådant förbigående icke öppet kunnat ske, förlama deras obenägenhet genom deras besluts dragande under andra, medgörligare myndigbeter. i Föremålet för denna uppsats är att med ett par xempel få bestyrka de påståenden, sora förekomma här ofvan, och med detsamma kunna väcka hufvudstadens invånare till fortsatt och närmare uppmärksamhet på likartade försök af vådligare inflytande, som möjligen en annan gång kunna göras. Icke längesedan föreslogs i stadsnämden, ait ledamöterna i styrelsen öfver allmänna arbetshuset, som hittills utvalts af församlingarnes ordningsnämder, hädanefter skulle få utses af stadsnämden, Då detta afsåg att fråntaga församlingarne en genom deras delegerade hvar för sig utöfvad rättighet, så var det väl klart att församlingarne äfven borde åtminstone höras öfver förslaget. Det oaktadt genomdrefs i stadsnärmden med en rösts pluralitet, och oaktadt minoritetens protesterande; att frågan skulle bänskjutas direkt till K. M:t. Förslaget råkade emellertid ut för ett par missöden, af hvilka det första var, att K. M:t befalde öfverståthållaren höra församlingarne och ivsända deräs yttrande. Det var förargtigt att dessa yttranden skulle gsålondå komma under K. M:ts ögon omedelbarligen och utan all rät.telse, verkstäld af någon myndighet, bvars medgörlighet mera kunde påräknas ; och följden blef, at: hr öfverståthällåren anmodade pastorernb att hålla sockenstämmör öch insända sina yttränden Hill. — — gockenstämmonämden, der de hvär:ken efter. målets beskaffenhet eller den nådiga remissen hade någonting att göra och hvilket regeringen ieke hade aöbefalt. Ett par församlingar anmärkte denna oformlighet och beslöto, på grund ef dena kungliga remissens ordalydelse, hvilken de togo isig friheten att anse lika kraftig som br öfverståthåHärens derifråt afvikande missiv, att utlåtardena skulle insändas på rätta vägen, .utan att taga :den der oravägen till sockenstämmornämden: Detta hade ock deh besynnerliga och helsosamma ;verkan, att öfverståthållaren dagen derpå: eribrade sig, huru det!rätteligem bort vara, och aflät:skrifvilser till pastorsembetena, med ändring i föreskriften om ärendets gång i! enlighet-med anmärkninigen. Denna vår synnerligen förarglig;: om den icke skett, så hade ärendet möjligen kunnat gå bjertans fredligt och lätt och komma in till! K. M:t, beledsagadt endast af ett tillstyrkande från den beskedliga sockenstämmonämden; Nu måste det deremot betviflas om konungen skall anse det vara skål att betaga församlingarne deras rättighet att tillsäita den förstnämda styrelsen genom sina oråningsnämder, som äro vida talrikare och således bättre representera. församlingarde : än det kanske genom åe få ledamöterna af stadsnämden. der dessutom åtta ledamöter. hafva säte och -stämmå i följd af särskilia embeten; och sålunda vid skiljaktigheter gifva pluralitet åt den åsigt för hvilken de bestämma sig. Nu komma deremot sockenstämmornasprotokoll i saken direkt och oförmildrade till regeringen: Dylika dekonficurer önskar naturligtvis en kraftfull och reformerande styresman att undvika; och bsista utvägen är att icke höra församliogarne eller andra vederbörande om de reformer, dem man vill genomdrifva. Så tyckes ock saken begynnaatt numera tagas enligt följande tilldragelse: Hr öfverståthållaren har för kort tid sedan till K. M:t inkommit med ett förslag, att gatuförvaltningens arbeten, hvilka nu måste genom entreprenad öfverlåtas till den minstbjudände, måtte få verkställas nefter eller utan enireprenadanbuds inhämtande,allt efter som för samma arbetens noggranna utförande och framtida bestånd förvaltningen anser tjenligastr. Församlingarnes husegare hafva, för tolf år sedan, beslutat gatuhållningens öfverlåtande på femton år åt en allmän förvaltning, hvilket af K. M:t blifvit gilladt och faststäldt. Bland de vilkor, hvarutider detta öfverlåtande skedde, var ett ibland de vigtigaste, att alla arbeten skulle utföras på entreprenad, såsom mest betryggande förhusegarne, hvilka få vidkännas kostnaderna. Detta har varit förenadt med vissa olägenheter i anseende. till bristpå täflan om sådana arbeten, och fråga har i följd deraf blifvit väckt om en förändring deri. Det första hr öfverståthållaren bort göra vid sådant förhållande, synes hafva varit att höra bemälde kontrahenter, husegarne och förvaltningen, utan hvilkas ömsesidiga medgifvande en så väsentlig förändring icke skäligen kunnat föreslås. Detta har emellertid hr öfverståthållaren aktat sig för. Har har gått ännu längre; i skrifvelsen till K. M:t säges, att den begärda förändringen sökes på grund af utaf förvaliningen väckt framställnings.. Men nu hafver sig icke bättre, än att-hvarken förvaltningens protokoll eller öfverståtbållareembetets diärium visa, att någon så beskaffad fråmställning blifvit. af förvaltningen gjord, mycket mindre till öfverståthållareembetet inkommit! Enmellertid har K. M:t, som trott på uppgiften att framställning af förvaltningen verkligen blifvit gjord, i dessa dagar beviljat densamma, och säledes är en förändring i kontraktet åstadkommen, som ingendera af kontrahenterna begärt. Reflexionerna höröfver göra sig sjelfva, men illa vore, om sådant skulle få passera utan att beifras af den myndighet, som har sig uppdraget vaka öfver att lagar, författningar och-laga former efterlefvsa och iakttagas, nemligen riksståndens justitieombudsmän., Ef mmani une tb HATIGR ARA