Aftonbladet – 5 februari 1857, sida 1

mitt hus efter fläsk? Gå och pleeka upp ben och skrap och afskräde kring negerkojorna! Hvarför skickade ni icke upp till :0ss efter litet kött eller skinka? Herren bevare mig, ni måtte väl icke tro att madam Gordon är en arg hund som biter er, eller hvaba? Vänta här till dess jag skickat er något att äta. Slutet lär väl ändå bli att jag får ta vård om er; kan jag se. Och ska nistanna här, så lärer jag väl få göra något vid taket, för att hålla regnet ute. Ha, ser du, sade han derpå till Harry, i det han åter steg till häst, hvad det ör att vara född liksom jag med krokar i ryggen! Alla menniskor hänga sig på mig, naturligtvis! Der ha vi Durant som vräker ut det der folket, och Peters som: vräker ut dem; nåväl, hvad är följden ? Att de komma och slå ned på mig naturligtvis, bara för det jag är en beskedlig godhjertad gammal tök! Det är sakramenskadt hårdt, ska jag säga dig! Och så yngla de af sig som kaniner sen! Hvad vår Herre skapade sånt folk för, det är då mer än jag kan begripa — men han vetet väl bäst han. Här är nu det här fattiga eländiga patrasket med ungar så fullt så det krälar omkring dem, och ett stycke derifrån kanske rikt folk som bo i granna hus och bedja om barn och inga få, oc skrapa de ihop ett eller två, strax är skarlakansfebern framme eller kikhostan och gör af med dem. Bevare oss — hvad det går besynnerligt till i den här verlden. Och sedan — hvad i alla himlars himmel skall jag svara mrs Gordon! Jag vetnog hvad hon skall säga mig. Hon skall säga: sade jag dig inte det skulle gå så? — ty ser du, det säger hon alltid. Jag önskar hon ville gå och se hvad hon sjelf kan göra vid saken — det önskar jag sannerligen. En präktig qvinna är mrs G,. — ingen fråga om det inte; men hon har en hiskelig energi. Det är fasligt tröttsamt för en stillsam man, sådan som jag — fasligt! Men ieke vet jag hvad jag skulle ta mig till utan henne, det är säkert. Hvad hon ska tvåla till mig nu för den der ejvinnans skull! — Uf Men qvinnan får lof