Aftonbladet – 4 februari 1857, sida 2

Georgien; under hvilka förfärliga förespeglingar -negrerna plägade vända ut och in på ögonen, och spänna ut kindbenen.-med tungan med en min af största belåtenhet och förnöjelse, emedan erfarenheten visat dem, att resiltatet af dessa vilda utgjutelser var, att ingen alls blef hvarken huggen i-stycken eller flådd lefvande eller såld till Georgien. Då onkel Jack fick ett af dessa anfall, betraktade negrerna det således som hönorna ett hotande oväder — och sprungo under tak för att gömma sig, tills det var öfverståndet. Hvad madam Gordon beträffar, så var hennes vrede af helt annan art, och hennes hotelser hade de kommit underfund med betydde ganska myoket, ehuru det rätt ofta hände, att under utöfningen af-en högst behöflig handling af rättviså onkel Jack, om ban var vid extra godtlynne, plötsligen trädde emellan den brottslige och bestrafferskan och bar bort honom. i triumf, med fara af de betänkligaste följder för Honom sjelf. Våra läsare få ej häraf draga den slutsatsen; att madam Gordon var en verkligen och af naturen ondsint qvinna. Hon var blott en af det slags noggranna. hushållerskor, som återfinnas öfver allt i verlden — qvinnor, hvilkak hårda bestämmelse det blifvit att ensamma kämpa för ordningexs och sparsamhetens principer mot en hel verld väpnad till .motstånd. Hade hon varit lycklig nog att ha blifvitfödd i Vermont eller Massachusetts, skulle hon gjort sig känd i hela sin fäderneby som en qvinna, hvilken det var omöjligt ati aflura en styfver för mycket i betalning för en mark kött, och som hade en instinktmässig aning om när en famn ved var för kort eller ett pund smör för lätt. Sätt en dylik qvinna i spetsen för den oregerliga slafmass.n på en plantage, med oärliga upplysningsmän, omgifven af tjufband af fattiga hvita, dem sjelf