Aftonbladet – 4 februari 1857, sida 2

mn iska på bara! Eller vänta, jag vill sjelf — och fattande tag i en piska, som låg bredvid honom, vek han upp sina manchetter och sprang nedför trappan, men slant med foten och kom hufvudstupa nedrullande just till den pelaren, vid hvilken han låtit binda brottslingen. Se så, nu hoppas jag du är nöjd —du har dödat me — du bar krossat mitt hufvud! a ska bli sängliggande en månad bara för din skull, du din ötacksamme hundl! Cuff och Sambo sprungo genast fram för att hjelpa homom, reste honom varsamt på: fötter igen och borstade dammet af hans kläder, med möda qväfvande det skratt, hvaraf de tycktes nära färdiga att explodera, medan brottslingen vid pelaren tycktes anse detta som ett förträffligt tillfälle att framställa sin nådeansökan. ,Käre massa, var beskedlig och förlåt mig! Jag sa åt dem att gå sin väg, men si de ville rakt inte. Och inte mente jag något ondt då jag sa att det var, så godt massa gick dit sjelf, för si jag tycker så än; det vore verkligen så godt att massa gick dit sjelf. Det är kuriöst folk det der och går minsann ingen vardt för de ni säger åt dem inte. De bär sig så galet åt, så Di kan aldrig troet, och aldrig mente. jag att Vara nasvis inte, nej alls intel Och jag säger än em gång, att de vore så godt massa tog hästen och red dit öfver och körde .ut det der folket sjelf, för si ingen ann kan görat. Ingen af oss kan rat; de fråga inte efter hvad vi säger. Och inför den himmelske fadren ä icke det sannt hvart eviga ord jag sagt och min himmelske herre vetat; och om massa baresta ville ta hästen och rida dit öfver, skulle han. få se att de ä precis som jag har sagt: Ja; mente inte något endt med hvad jag sa — alls inte.. (Forts. följer,)