Aftonbladet – 4 februari 1857, sida 2

va samhällets organisation ej Jlemnar något annat uppehälle än stöld, med en man,, som frågar efter ingenting, och en egendom,. som sett sina bästa dar och med stora steg närmar sig sitt förfall, och ni får ej-allt för strängt klandra henne, om hennes lynne ej skulle vara det allrajemnaste. I sjelfva verket stod madam Gordons löshår nästan stundligen på ända af fasa, och man såg henne. sällan eller aldrig sitta stilla... Någon gång hände: det att hon föll ned i en stol, men iögonblicket var hon uppe igen, för att förfölja någon af sina försumliga tjenare eller med gäll stämma skrika någon varning till köket... Då Harry höll in sin häst framför inkörsporten, öppnades den för honom af gamle Pomp, en ålderstigen neger, som innehade denna syssla såsom ett slags sinekur. aBevare oss, Harry, är det ni? -Bevare er, ni skulle se massa! Ett sänt lefvande som det är i dag der uppe i huset! Hvad står då på, Pomp! ; Jo massa, han har fått ett af sina ilsknaste anfall — ja har ham sål Och det fräser och kokar i en, så han är färdig att spricka, och han stampar upp och ner på verandan och svär som vore han från vettet! Ja gu gör han så! Och han har Jåtit binda Jack, kan ni tro, och svär att han skall huggan i stycken.. He, he, hel Ja har han så! Låtit binda Jack! Ho, ho, hol. Riktigt lustigt! och han regerar: och. går på, så han är mest utan ande, skall jag. säga er; så vill ni ha något ord ur honom, så får ni vänta till stormen är öfverstånden, det skall jag säga er!, Och den gamle mannen hukade ned mtt gräsprängda hufvud och gapskrattade med innerligaste belåtenhet. I det Harry red långsamt upp åt alln, som förde fram till huset, fick han ögonen på dess herres frodiga gestalt springande i vredes