predika, men tyckte som kunde jag inte finna något godt deruti. Det Aådde? aldrig mitt hjerta, och jag begrep det inte. Jag hörde dem läsa ur bibeln. Oattjag visste hvar jag kunde finna hörom! Jag skulle gå fram tll hans stol ock lägga min sakinför honom, öch rmina läppar Skulle flöda af hans lof, och jag tänkte — det är ingenting annat jag vill heller. Nåväl, så kom den mörka natten och de tände alla sina eldar och de sjöngo hymner den ena efter den andra, och jag gick fram och tänkte jag skulle höra på predikan. Och der var :en man — blek och spenslig var han; nied svart hår och svarta ögon, och densamnie mannen, ban predikade en predikan, tom :jag för visso aldrig skall glömma. Hans text var: Han, som icke sparade tin egen son; utan frivilligt utgaf nom för oss, skulle han icke gifva oxs allt med honom? Näväl, ser ni, bara första ljudet af detta tog mig genast, t jag tänkte å min gosse, som jag förlorat. Och mannen ban sade oss hvem Guds son var — Jesus — Och bur ljuf och herrlig var han icke! Hur gick han icke omkring och gjorde godt. O Gud, hvilken historia det var! Och sedan, huru de togo honom och satte en krona sf törne på hans hufvud, och korsfäste honom, och utgöto hans heliga blod på korset. Så älskade Gud oss, att han utgaf sin ende son för oss. Barn, jag gick upp till altaret och Jag knäböjde bland de: sörjande och jog böjde mitt ansigte ända ned till jorden, oc folk sade jag var i en dvala. Kanske var jag så Också. Hvar jag var vet jag icke; men jag såg Herren! Barn, det tycktes som stod sjelfva mitt hjerta still. Jag såg honom lidande och fördrägande med oss är efter år — och bärande våra -synder — bärande så tåligt allt för oss! O barn, jag såg huru hav älskade ess! —.ös alla, alla —