Aftonbladet – 3 februari 1857, sida 2

tf RR t — Telegrafunderrättelse lärer, berättar Sven1 ska T., hafva ingåtttill härvarande kejsl. franske minstern; att den tillinstundande sommar tillämnade: stora landtbruksexpositionen i Paris kommer att uppskjutas till ett annat år: Orsaken förmodas vara, att inom. flera närlig-. gande stater kreaturssjukdomar skoa vara rådande. ; a s — Från Jönköping be. ättas, att bestyrelsen för det åttonde allmänna landtbruksmötet, som blifvit utsatt att hållas derstädes i början af nästkommsnde Juli, nu ingått till regeringen med i t anhållan om dess uppskjutande till nästa år, dels med anledning af nu pågående riksdag, ! hvarigenom mången är förhindrad att bevista f mötet, mea förnarligast emedan i Jönköping )e för närvarande icke finnes någon lokal för! mötets hållande, hvaremot till sommaren nästa ) t år hote!lbyggnaden påräknas vara så lång: s framskriden, att dess stora solennitetesal kan (dc begagnas. — kontraktsprosten, jubelmagistern J. P Liljeborg har aflidit i W. Wram den 25 Jauuari; 34 år gammal. : , r 5 (6 I t — Seniorn bland Lunds stifts presterskap; je-)! 3 c f — Norrköpings tidningar anför som bevis på det ökade förtroende sparbankerna med hvarje år vinna hos läne:s befolkning, att ilt flera församlingars sparkassor under året blif: insatta i små poster närmare 2000 rådr: ko. h — De norska tidningarne vilja veta, mtl; under loppst af sommaren ett stort lustläger kommer att sammandragas på Ladugårdsgardet samt att en afdelning norska trupper skall deltaga deri. — Vid Bildningscirkelns sammankomst i ; söndags höllos följande föredrag: Ea blick ; på Nordens äldstå folkstam och dess kultur; , Om boktryckerikossten och bokhandelu förr, och nu; samt Sadis syn, skaldestycke af Silfverstolpe. — Mindre teaterns 7 d : : gafs till förmår AA gärdagsrepresentation I; att fägrsr hr Lagerqvist, som hade, tt 0 gun Big åt ett utsåldt hus och lifligt; omfall. Man uppförde för första gången ett, skådespel i 5 akter, kalladt ZLandipresten il: Wakefield, af H. Tisserant. Arbetet befanns ; vara en dramatisering af Oliver Goldsmiths, vidtberömda roman The vicar of Wakefield: ), Sådana bearbetningar, alltid äfventyrliga, måste blifva det i ännu högrer-grad då, såsom här, det ursprungliga -konstverkets förtjenster, till en så öfvervägande grad ligga uti lätta, och -behågfulla skildringar. :Rikedomen af sig erbjudande materiaher, såväl i hvad angär karakterer som målande ochpikanta scener, förleder till ett hopande af episoder, som verkamenligt i afseende på den handlingens enhet, hvilken utgör en bland de oveftergifligaste fordringarne i ett dramatiskt arbete, och utan hvilken det svärligen lyckas att väcka och varaktigt fängsla åskådarens intresse. ; Detta intresse slappas i förevarande stycke äfvenledes deraf, att åskådaren redan från. första scenerna genomskådar den under antaget namn uppträdande lord Thornhills förklädnad och sedermera blir så van att vidj hvarje förveckling se honom uppträda såsom en deus ex machina, den der hjelper vederbörande ur alla förlägenheter, att man med tämmelig trygghet ser olyeksmolnen samla sig öfver deras hufvuden, viss att den allestädes närvarande lord Thornhill nog skall veta på behörig tid framträda och göra slag i saken. Likväl väcker det en billig förundran, att han tillåter verkställandet af åts! illiga mindre vackra handlingar, oaktadt händelserna blifvit så kombinerade, att han på-J: tagligen haft i sin makt att kunna afstyra dessa handlingar. Ännu flera brister i plananläggningen kunde vara att påpeka, men de anförda torde tillfyllest motivera det omdöme, att densamma är temligen klen. Deremot har det lyckats I bearbetaren att ganska troget framställa åt-. skilliga bland karaktererna i The vicar ofl Wakefield, samt flera bland de älskliga och : täcka scener, som åt detta arbete gifva ett så egendomligt behag och äfven här, återgifna Då scenen, åstadkomma ett godt. och ange-Å nämt intryck. Den fromme doktor Primrosges bild framträder i synnerhet med tydliga och bestämda konturer. Hr: Broman, som spelar denna roll, har väl uppfattat karakteren och återger den förträffligt. Detsamma kan sägas om Sophie Primroses bild, framstäld af fru Kinmansson med den natursanning och den känslans innerlighet, som man städse hos henne beundrar. Primroses andra . dotter, Olivia, framställes af mll Ryberg, som väl icke lyckades att uti denna för henne alldeles nya genre tillfredsställa några större och mer högspända anspråk, men likväl lads i dagen ganska vackra bemödanden. Hr Pousette gjorde af Burchills roll allt hvad som rimligtvis kunde göras. 7 Dock torde böra anmärkas, att han emellanåt nog mycket force: rade sin röst. Om vi-slutligen säga, att mil Lundgård med ganska mycket behag spelade I miss Arabella Wilmot och att recettagaren, hr Lagerqvist, uti Jenkins roll visade ett nytt I prof på sin förmåga att ahtaga nya och olikartäde skepnader, torde om utförande i öfrigt vara föga mera att tillägga: Till slut utfördes af hr Arnoldsson och ml Lindihl en ganska täck scenisk duett af Campaha, kallad -Stornello Trasteverino; hvilker möttogs med lifligt bifall. — Hr dAubert gifver lördagenden 14 den-Å4 aes på kongl. teateru en konsert, hvars progrämvärbsätdeles: rikt. 51 första afdelningen biträda -m:llerha Michål, Walicz, Andre,: hrr Strandberg, Dahlgr:n och Door m. fl. Andra afdelningen utgöres, af Beetbovens A-durSymfoni, med den vackra andanten Tonernas vågor.