Aftonbladet – 2 februari 1857, sida 1

finna, med den allmänna, att en öfversättere icke utan i ytterst tvingande fall har rätt att. ometöpa den titel en författare en gång gifvit åt sitt arbete. Den är baneret för häns intellektuella vapenstyrka; så länge det är hans trupper, må också hans fana få svaja i spetsen. Emellertid är det icke en lätt uppgift för vår teaters sceniska talanger att sant läterge det fordomtida allvar, den rättframma, men ändå värdiga hållning, det hedersamma !och redbara, som tillhörde tiden och på den köpenhamnska scenen framstäldes med så mycken sanning och illusion. Och man måste lyckönska mamsell Jakobsson, en ostridigt vacker och med rätta af allmänna bifallet uppburen förmåga, om hon mäktar åt Agnetas roll skänka en återglans af den oöfverträffade naivetet, den oskuldsfulla gratie, som ifru Heiberg deri nedlade, Jag har varit på en stockholmsk maskerad. Den annonserades vara näst den sista under wintern, och då jag omöjligen kunde förutse, om ej ett eller annat men kunde komma i vägen för bevistandet af den återstående, beslöt jag att begagna mig af tillfället. Jag bar alltid haft höga tankar om maskerader. Jag visste af historien och memoirlitteraturen, att maskerader i drottningarne haft entusiastiska beskyddarinnor. Det känns utan tvifvel som en lättnad att utbyta den tunga purpurn mot den luftiga dominon, att få stiga trontrapporna utföre och en gång förblandas ishopan. Man andas friare undkommen ceremonielets Nessusklädnad. Katarina af Medecis lemnade en : Öfverläggning med sina missdåds förtrogne, Renå, som lika konstfärdigt beredde hennes parfymer och hennes gifter, och skämtade i, maskeradens yra hvimmel med sina utsedda offer, Så leker tigerkattan med siva rof. Anna af Österrike emottog Buckinghams förvägna hyllning under