Aftonbladet – 2 februari 1857, sida 1

BREF TILL EN VÄN PÅ LANDET. Hedersbrodaer! Den stora stridsfrågan för dagen, alla mindre oberäkvade, är jernvägsfrågan. Alla äro ense om den omätliga tördelen af jernvägar, men ett icke obetydligt antal af jernvägarnes förfäktare fäkta äfven Jitet för enskilt räknirg och vilja af dem ha så omedelbar fördet som möjligt, medan man ädelmodigt lemnear. den medelbara åt hela det öfriga svenpka samhället. I synnerhet slits man om banan längs Mälaren; ett parti drar den åt norr, ett anrat åt söder, önskligt är endast att man icke drar alltsamman i stycken; särdeles som någon af de förmedlande åtgärder, hvilka nu för tiden äro med så mycken förkärlek omfattade, denna slags klyfning af rättvisan å Ja Salomo, bär under intet vilkor låter tillämpa sig, -och gör det omöjligt att, på ett dylikt fint sätt, bringa begge partiernai förbittring; ej mera möt hvarandra, men mot den fyndige medlaren. Men ej nog med de stord banorna, bibanor äro äfven dagens lösen. Hvart och ett sambälle, som hunner sig ha flera eller färre mil, till hufvudbanan, anser ett sådant förhållande bögst orättvist, ty hvarföre: kunde icke jernvägen så väl gåötver des ras respektive staädsmarker, fom Öfver åtskilliga andra städers. Man erbjuder sig derföre ädelmodigt att till en tredjedel deltaga i kost naden för en bibana, och föreslår lika ädel modigt staten att åtaga sig de öfriga två tredjedelarne. 8å vidt jag kan förstå, kommer dot ka statskrediten nog att-ansträngas ti et högsta; för att tillvägabringa de 108 millioner, som erfordras i och för hufvudbanorna, utan att ytterligare ett par tiotal millioner skulle lägga sten på reda f r an förut tung