Aftonbladet – 2 februari 1857, sida 1

hvarandras inviter, -hvadan borgare och bönder vunno partiet, isynnerhet söm det i ett spel under andra robberten icke bekändes kort af deras motståndare. Det är emellertid förlåtligt att vara litet distrå, särdeles i ett spel, som man ser sig icke kunna vinna. Att det grälas litet vid spelbordet är naturligt; likasom att den ena parten skyller den uden för bortspelning. Presterskapet eger i allmänhet mycken tur med att sjunga sig ut; men också bör det anmärkas, att adeln har för vana att räkna sig för många honnörer till godo. Bönderna trumfa öfver hufvud något för mycket; borgrarne älska skarpa inpass. Protokollet föres samvetsgrant, men vid pppgörningen öfverstiger minus nästan alltid plus. i Du har kanske hört talas orm personer, förbundna genom en så stark ömsesidig sympati, attz då denene snusat, den andre nyst, då den ens-tagit in medikamenter, den andre erfarit verkovingarne dera! då den ene blifvit förlägen, den andre rod nat, men något tills dato oerhördt torje ändå vara, att den ene super sig fuli och den andre döms till straffet derför. En dylik uppoffring är måhända icke otänkbar, men vanligen brukar rättvisan lägga sig emellan slika utbrott af chejdad menniskokärlek.. Här i Stoekholm -har dock för några dagar, tillbaka inträffat, att rättvsan, i hvad på densamma ankom, benöget kmnade s tt verksamma, understöd tillen förvexling emellan den brottslige och den oskyldige, hvilken senare likväl alldeles icke ville -åtaga sig en förgeelee som han ej begått: Emellertid lät rättvisan, såsom det ofta i komedier brukar inträffa, leda sig på villospår åf en olycklig namnlikhet och var i fall fart att, med ett ungdomligt käckt förbiseende. af. öfliga rättegångsformer, låta befordra den orättvist. dömde oeh olagligt