Aftonbladet – 2 februari 1857, sida 1

den; . Hamburg ha, sina. antingen utom eller på. yttersta : gränsen af förstäderna. 0 vi rikare? Ha vi mindre behof att spara? Skulle icke vi, som flerestädes utomlands, kunna för transporterna inom staden vara belåtna med jernspår, hvilka icke lägga något binder i vägen; för, den öfriga rörelsen? Komma vi till någon. stad, utomlands, måste vi oftast fara en ganska betydlig. väg, för att hinna till ett hotell med central belägenhet? Skulle viicke i Sverges egen hufvudstad kunna underkasta oss samma olägenhet, då derigenom vinnes en så högst betydlig besparing för ett redan förut hårdt betungadt statsverk? Eller är det den gamla svenska hugstorheten som här vill visa sig på styfva linan och framlägga för verlden något alldeles oerhördt, något kolossalt, en kraschan till Sverges blåa band? Det är visserligen stort att näpsa vågen och försätta bergen, men är det alldeles nödvändigt, se der förståndets kalla fråga. Som du vet, har jag icke någon annan kännedom af! Jernvägar och jernvägsbyggnad, än att jag på de. förra färdats ofta och med nöje, och att Jag. flerfaldiga gånger sett den senare pågå, det villi detta fall säga så godt som ingen, Vetenskapen kan således ha sina motiver, för den oinvigde helt och hållet främmande; hvilka man, i brist på insigt i ämnet, icke får förneka deras värde. g ? Riksdagarne ha på senare tider allt mera och mera antagit Karakteren af ett slags whistspel. Af de fyra i spelet . deltagande spela adel och Presterskap tillsamman mot borgare och bönder. Dels välspelning, dels till och med slump bestämmer ed. sorå vinner, hvilket senare utan tvifvel är särdelet lugnt och angenämt att veta för en fattig, syndig svensk menniska. Då det senast utan slam spelades om en splitter ny justitiombudsman, lära adel och presterskap missförstått