jag afskydde den elaka menniskan, Men emellertid lefde jag ett tungt lif mellan dem båda; men åren gingo. Hon hade tre barn, och slutligen dog mannen af ett fall från hästen, då han var alltför drucken för att kunna hå!la i tyglarne. Det var det bästa han gjort allt sen jag lärde känna honom, och derefter började miss Harrit att bli litet mera stilla och godlynt och satte sig till att samla upp hvad smulor som funnos qvar åt henne och hennes barn. Och en dag hade hon en onkel hos sig, som skulle hjelpa henne att räkna ihop skulderna. Och medan de suto der i missis rum och öfverlade tillsammans, satt jag i ett litet rum näst intill, der missis gifvit mig arbete; men de voro alltför ifriga med sina räkenskaper för att tänka på mig. Och jag hörde, att han rådde henne att sälja både plantagen och folket, och betala skulden och ara behålla några få, för att taga med gig till ett mindre ställe och der börja på ny räkning. Medan barnen ä små, sa han, kan ni lefva indraget och spara och drifva upp en mindre gård så den blir tillräcklig till er bergning.Negerpriserna äro i stigande i marknaden, så ni kan få rätt vackert för edra slafvar. Den der svarta flickan Milly,ni har, nu spärrade jag upp öronen må ni tro, henne bör ni behålla, ty hon är af den präktigaste race man vill se — han talade just som om annan boskap, miss Nina; men har ni ej gift henne ännu? — Nej, sade miss Harrit, Milly tycks ej hafva gjort sitt val ännu. Det är detsamma, sade han, ni måste ge till den saken med det snaraste, ty den der flickans barn skola blifva en hel liten förmögenhet. Jag vet negerqvinnor, som hafva fått ända till tjugo, och hennes barn skulle säkert gå till minst åtta hundra dollars per stycke. Blifva de lika henne, torde de gå ännu högre. De bli ett slags regerykapitaler