1arb DOS W. bb. NOrdgren, och SKOMAaAKATeg esallen Vv. E. 4. Nyberg; som lärt hos J. A. Blomqvist. LITTERATUR. Tyska omdömen om Sverge. Nordisehes Bilderbuck. Reisebilder von Theodor Migge. Frankf. am M. 1857. Det är en ganska egen företeelse, att på samma gång man i England och Frankrike börjar egna en välvillig uppmärksarhet åt vårt land och våra förhållanden, förnimmer man från Tyskland åtskilliga röster, som höjas emot oss, som föraktfullt och nedsättande behandla vår nationalitet, vår litteratur och vårt sociala lif och söka att framställa våra nationella tendenser och våra inre förhållanden i en falsk dager. Vi ha nyligen anfört de hånfulla yttranden några tyska skribenter utkastat emot svenska folket, derföre att det sågom en stor nationalsångare älskar och hedrar Bellman, hvilken dessa skribenter lärt känna genom en misslyckad tysk öfversättning. Vi ha nu att anmäla en bok, som alltigenom uppträder hånfullt och fiendtligt emot Sverge. Hr Theodor Mäögge ha redan förut gjort ett besök i Sverge, hvilket alstrat af sig dels åtskilliga icke förkastliga romaner, behandlande nordiska ämnen, dels en resebeskrifning, som, ehuru icke fri från en hop misstag, dock icke utmärker sig för någon tydligt framträdande ovilia och förbittring emot svenskarne. Sistlidne sommar företog han ånyo en resa till vårt land, såsom det tydligen synes i direkt afsigt att samla materialier till ett stort paskill öfver detsamma. Man har harmats och man har skrattat åt grefvinnan Ida v. Hahn-Hahn och hennes Reiseversuch im Norden med deri förekommande kostliga utgjutelser af dåligt lynne; men det utgör dock ett intet emot de bilder hr Migge tecknar i sin bilderbok; han målar snart sagdt allting så svart som möjligt, betraktar allting med gallsprängda ögon och på ett sätt, som vittnar om ingrodd bitterhet och en bestämd lust att nedsätta och förklena. Vi ha redan förut efter ett fragment ur arbetet, som hr Migge såsom prof hade låtit införa i em tysk tidskrift, anfört åtskilliga betecknande illvilliga omdömen och vrängda framställningar. Men sjelfva boken hvimlar från början till slut af sådana, så att vi med utdrag deraf skulle kunna fylla en hel mängd spalter. Vi måste nöja oss med att anföra några få prof, som nu vid ett ögnarde här och der i boken händelsevis falla oss i ögonen. Genast från början ser man i hvilket lynne författaren anländt och med hvilka ögon han betraktar sakerna. De svenska ångfartygen äro eländiga och viduader af snuskighet och bristande komfort. Waxholm är en liten usel skans, som det knappt behöfs en fregatt för att intaga, och som blott kan injaga någon fruktan hos de arma statsfångar som försmäkta der, Vid beskrifningen på infarten till Stockholm klandrar författaren den öfverdrift, hvartill man gjort sig skyldig i afseende på loforden öfver dess pittoreska belägenhet, och berättar att på den holme, der egentliga staden nu ligger, har fordom det gamla fabelaktiga Sigtuna varit beläget. Författaren klagar redan vid de första steg han tager omkring i Stockholm, att der visar sig en sådan likgiltighet för allt tyskt, och att man öfverallt får höra ett förakt för tyskarne, som är högst olämpligt i ett land, der man fått så mycket godt från Tyskland, och nedsättande omdömen öfver tysk litteratur och tyska skalder, hvilka omdömen föga anstå ett folk, som icke har någon enda verklig skald att uppvisa. Det har med ett ord blifvit en modesak att visa sin motvi;ja mot das stamverwandte grosse Deutschland 0o.-8. v. Stockbolms slott får den äran att kallas snarlikt med slottet i Berlin, ehuru naturligtvis icke så stort. Detta slott står emellertid, menar författaren, på ett högst olämpligt ställe, och man önskar derföre i Stockholm tämligen allmänt att få det ur vägon, så att det icke ligger till förfång för handel och rörelse. Åtskilliga resbeskrifvares berättelser, att de i Sverge och uti Stockholm sett mycket vackert folk, förklarar författaren vara en fabel; de svenska fruntimmerna kunna i skönhet allsicke jemföras med tyskorna; och inom tyska medelklassen samt bland de tyska bönderna finnes mera kroppsskönhet än i något annat land i veriden. Det är blott de bildade i Sverge, som känna något till Tegnår och Geijer; folket vet ingenting alls om dem; hvarken känner detta folk några dikter af svenska författare, ej heller sjunger det några i musikaliskt eller poetiskt hänseende utmärkta folkvisor, utan skrålsånger samt från tyskan öfversatta ballader. (Forts.) — Några ord om systemet för statens jernvägsanläggningar, af Junius, är namnet på en nyss utkommen broschyr, som gjort till sin hufvuduppgift att belysa den vigtiga, så mycket omtvistade frågan om vestra banans dragande rorr eller söder om Mälaren. Man finner här, hvad man saknat i den kungliga propositionen, ganska fullständiga statistiska 2 ön far falkrmänadan ; da Ilan dudutar