för er; ni behöfver bara skicka ut och sälja ett i sender när ni kommer i behof af pengar, just som ni drar en vexel på banken. O Gvd, miss Nina, de orden, de föllo öfver mig likt bly. Ty,ser ni, jag hade lärt känna en ung man, som jag höll bjertligen kär, och jag hade just haft i sinnet att samma dag tala vid miss Harrit om saken; men nu — miss Nina, nu betäckte jag ansigtet med rhina händer och tänkte för mig sjelf: så sant som jag lefver, jag vill aldrig gifta mig! Och jag gret hela dagen, och när qvällen kom, talte Jag om det för Paul. Men Paul han försökte se saken på bästa sidan och tänkte det var inte så farligt, och missis skulle nog inte nännas, och mera sådant; och i alla fall så älskade vi hvarandra, och hvarför skulle vi då inte hoppas det bästa. Men jag gick till miss Harrit och sade henne min tanke rent ut, och hon skrattade åt mig och sade, att det var inte värdt att gråta innan jag hade något att gråta för. Och så gingo några veckor, och slutligen öfvertalades jag af Paul, och vi blefvo gifta. Då vårt första barn kom till, var Paul så glad och tyckte bara det var underligt att jag inte vars med. Men jag sade Paul: det här barnet är inte vårt; det kan blifva taget ifrån oss och såldt hvad dag som helst! Godt, godt, sa han, Milly, det är Guds barn, om äfven så skulle vara att det inte är vårt! Ty ser ni, miss Nina, Paul var kristen ban. Nå väl, lammet mitt, jag har inte hjerta att tänka på bur det var; men åren gingo och barnen växte upp som en Guds välsignelse omkring mig — flickor och gossar — herrliga, präktiga barn. . . Kära — jag hade fjorton barn, och de blefvo al!a sålda ifrån mig, en och hvarenda en. O Herre! det är ett tungt kors att bära, så tungt, så tungt! och ingen vetet mer än den som biäöret.n Hur nedrigt!s utbrast Nina; ohur är det