DRED.) EN BERÄTTELSE AF HARRIET BEECHER STOWE. Förra Delen. Nåväl! Miss Harrit hon gifte sig först hon. Och hennes man var mr Charles Blair, och hon gaf sig inte till tåls förr än hon fick mig med sig. Jag höll nog af miss Haerrit också, men ack barn, hvad jag gerna skulle velat att det varit er mor i stället. Och jag är säker hon önskade att jag fått stanna hos henne, men hon var stilla och undergifven, och miss Harrit hon var aldrig den som släppte af hvad hon ville ha, Hon var af det slaget, som alltid drifver sin vilja igenom med lock eller pock. Hon hade alltid mera kläder och mera pengar än någon af de andra och hade alltid ögonen med sig och var om sig och sås på sin egen fördel i främsta rummet. Nåväl, mr Blairs plantage låg i en annan trakt af Virginien och jag följde benne dit. Stackare, hon blef ej lycklig, ty var Blair ban var en dålig menniska, och det var intet annat än drickande och rumlande och spelande hemma och borta; och pengar kastades omkring som hade det varit småsten, Ser ni, det gjorde en stor förändring med miss Harrit. Hon skrattade inte mer; hon blef skarp och bitter och var inte mera god emot mig som hon plägat vara. Hon begynte bli svartsjuk på mig för sin mans skull. Hon kunde sannerligen ha sparat sig Cen mödan; () 5e Aftoubladet R:r 4—24,