Aftonbladet – 30 januari 1857, sida 3

Thorilds maka. 3 Thomas Thorilds efterlemnade maka har. såsom redan blifvit nämdt, den 5 Januari detta år aflidit i Greifsw id, 84 år gammal, Under sin tidigare utgkarlstid hade den snillrike litteratören antecknat några tankar om äktenskapet och bland annat nedskrifvit följande: Jag vill aldrig gifta mig på det vilkor att bli en släpare för en annans behof, derföre aldrig utan med en fri, sjelfständig flicka, lossad från det låga vanliga, glad och som söker endast charme och sällhet. Visa mig en flicka af natur och glädje, visa mig en Heloise, en älkarinna — en sådan vill jag blifva prins med och tiggare med, taga alla öden, le i dem alla, evigt älska. Det vill säga : jag älskar ej rätt en flicka, som icke skulle vilja fara med mig till verldens ända, tigga med mig genom alla länder äfven så lätt som dela med mig all gudomlig ära och lycka. En sådan qvinna fann han i Gustava von Kowsky, en ung prestdotter från Södermanland, lika rik på inre som yttre behag. Hennes bekantskap hade han gjort någon tid innantr yckfrihetsaktionen mot bonom anställdes. När den landsflyktiges vagn rullade bort från Fittja gästgifvaregård, der hans litterära vänner egnat honom en rörande afskedsfest, var det icke allenast polisbetjenten som utgjorde hans sällskap: han hade vid sin sida ett vida angenämare i den nittonåriga flicka, hvilken sedermera, äfven genom presterlig bekräftelse, blef hans följeslagerska genom lifvet. : Bland bans papper finnes liggande en ofullbordad breflapp från denna tid (1793), der de sista orden sannolikt gälla henne: Jag anser dig uppriktigt för en af de qvinnovarelser, åt hvilka naturen gifvit allt för att fästa de ömmaste och visaste vid lifvet., Och i ett bref till Sverge, dateradt Greifswald den 14 Oktober 1797, skildrar han henne fåordigt, men tillräckligt sålunda: Jag är gift med en vacker och trogen svenska, som följde mig i min landsflykt. ) Den bild af qvinligt behag och qvinlig ömhet, som Thorild i ungdomen sålunda skapat sig, fann han också fullkomligt motsvarad i verkligheten under hela sin lefnad. Natten till den I Oktober 1808 upplöstes detta lyckliga äktenskap genom den frejdade man: nehs död. Utom enkan lemnade han efter sig en son och en dotter. Den sednare följde honom snart nog, kort efter sitt giftermål med professor Florello. Sonen reste öfver till Sverge, blef konrektor vid tyska national-lyceum i Stockholm och fann, äfven han, en tidig graf, qvarlemnande i lifvet maka och tre barn, tvänne söner och en dotter, en älsklig varelse, hvilken fick sin uppfostran hos farmodern i Greifswald, der hon allmänt benämdes den nordiska skönheten. Redan 1843 ändades hennes bana i en ålder af aderton år. Hennes begge bröder, äfvensom hennes aktade moder, lefva ännu i Sverge under långt ifrån lysande omständigheter. Alskad och. vördad af alla, qvarbodde Thomas Thorilds maka i Greifswald -hos sin måg och hade slutligen den smärtan att ledsaga äfven honom till grafven. Den enda direkta påminnelse hon på sednare tiden hade från fosterjorden var den årliga pension, som 1851 års ständer anslogo till hennes understöd såsom en rättvis hyllningsgärd åt den hädangångne skaldens och tänkarens minne. Så ofta krafterna det medgåfvo, besökte hon den landtliga plats, der hennes käre döde hvila... Sextiofyra år hafva förflutit sedan hon följde den biltoge öfver Sverges gräns — nu har hon följt honom öfver lifvets. Troligen är hennes stoft redan nedbäddadt bredvid hans på Neuenkirchens lilla kyrkogård, der numera ingen anhörig med vänlig hand ansar -om den :skuggande lind, som mildt omsusar den ryktbara grafven i främmande jord. C. ) Han trädde således i äktenskap med sitt hjerias brud. Tänk, om Thorild varit chef för första sex-pundiga batteriet vid Vendes artilleriregemente, då hade han för ett sådant ohederligt beteende blifvit på nådig befallning afsatt från sin befattning. — lrx ur Rv Man Rn SR