Aftonbladet – 30 januari 1857, sida 2

svmälta dervid. Jag sade er, att jag skulle förtälja er en gång mina erfarenheter — huru jag först kom att finna Jesus. Men — 9 Gud, 0 Gud! det är en lång och sorglig historia. Nina, hvars lättrörda deltagande väcktes af allvaret i hennes gamla väns ord och ännu mera af antydningen på hennes egen mor, svarade: Ack ja, berätta mig alltsammanslo Och dragande fram en pall, satte hon sig på den och lade hufvudet i den gamla tjenarinnans knä. Godt, välan då! Ser ni, barn, sade Milly med en drömmande blick i de stora mörka ögonen och med läg, halft hviskande stämma: En menniskas lif i den här verlden, det är en mäkta sällsam ting, Ser ni, barn, min mor — men det är detsamma; de förde henne öfver från Afrika, och min far också. Månen, mången gång talte min mor för mig om et landet. Det. var ett stort och mäktigt land, vet ni, hvarest de hade guld i strömmarne och sådana stora, höga, vida träd med de underbaraste gran.a blommor en nånsin kan tänka sig. Bevar oss! Bevar oss! Nåväl, de togo min mor och min far och förde dem till Charleston, och der köptes de genast på skeppet af mr ampbell — er mors far, min ros — men de hade fex barn och de blefvo alla sålda och ingen vet hvart de kommo, Hvarken far eller mor Kunde tala ett ord engelska då de kommo i land, och hon berättade mig många -gånger, hur hårdt hon tyckt det var, att inte kunna tala med någon om sin sorg. När jag var ett litet barn, mins jag ofta, då dagsarbetet var slut, hur hon plägade komma ut och sitta stel och tyst och se uppåt stjernorna och bara sucka och sucka så djupt, att det tycktes som skulle sjelfva hjertat ba följt med till slut. Jag Var en liten en och sprang lekande omkring henne; och så plägads jag komma dansande fram fill henne