Aftonbladet – 30 januari 1857, sida 1

nästan alldeles hvita. Pojken är omkring tio år och den lilla flickan omkring fyra är gammal. Ni kan väl förstå, att jag noga aktade mig att låtsa märka någonting, då jag anser qvinnan och barnen såsom ett ganska värderikt appendix till den öfriga egendomen, och det derför var säkrast att låtsa om ingenting, på det hon inte skulle taga barnen och bege sig på flykten innan vi kunna vidtaga våra mätt och steg. Och nu, ser ni, ären j af Gordonska namnet de enda rätta arftagarne till hela egendomen, och jag hyser in e det minsta tvifvel om att ni genast bör göra edra anspråk gällande. Fribrefvet var stridande mot lagen, och ehuru mannen menade väl, kan dock hans handlinz ej anses som annat än ett försök att bestjäla sina anhöriga. Jag får säga, att min säl riktigt uppreste sig inom mig vid att se den der varelsen sitta så lugn i besittning af en egendom, som rä: teligen tillhör er; men har jag nu bara a fvingarnes samtycke, så kan jag genast begifva mig dit och börja mina operationer. Nina hade sutit och betraktat mr Jekyl med sträng och beslutsam uppsyn. Då han slutat, sade hon: Mr Jekyl, man har sagt mig att ni är en af kyrkans äldste; är det sant? a Ja, miss Gordon, man har ansett mig Värdig att bestrida denna plats,, sade mr Jekyl, i det den skarpa affärstonen försmälte i en skenbelig suck. Jag frågaro, sade Nine, semedan jag är en oförstähdig ung flicka, som ej har särdeles vidsträckt begrepp i religionen; och jag ville bedja er säga mig som en kristen, om ni skulle anse det rätt att taga denna qvinna och hennes barn jemte deras egendom. Utan tvifvel, min bästa miss Gorcon; är det inte rätt att hvar och en får hvad honom tillhör? Jag set denna sak eridast ur lagens