Aftonbladet – 29 januari 1857, sida 3

amiraler och med samma öfverflöd ilandra högre grader. . Deremot torde det blifva af en oundgänglig nödvändighet att åter helt och hållet skilja den större skeppsfiottans stat ifrån kanonslupflottans Jag har pu sökt fästa uppmärksamheten vid de ämnen i Kongl. Mej:ts nådiga proposition rörande försvarsverken, hvilka för mig framstätt såsom de vigtigaste att för fåderneslandets framtida säkerhet t2gas i omsorgsfullt öfvervägande. Jeg her framlagt dessa tankar, ingalunda under något förmätet anspråk att härmed hafva understält statsutskottet någon plan för Sverges sjöförsvar. Mitt syfie har endast varit att fästa rikets ständers och allmänhetens uppmärksamhet ä den brist på en sådan förnuftsenlig plan, hvsrunder Sverges statsförvaltvisg synes framgått under loppet af snaart fem tiotal sf år. Det är möjligt att våra styrelser under denna långa t:derymd föres:ä!t sig, att planerne, ehuru uti osynlig måtto, varis iorymda inom deras hufvuden; men det bar varit ganska svårt, eller rättare ssgåt omöjI gt, att få folket att sätta tro dertill. De tider äro vumera förbi, då försvarsarstalterna räknades till s aishemligheter. Försvarskrafterna ligga nu uteslut nde hos folket; och det är derföre det vill och bör veta huru sjöförsvarssnstalterna i sin helhet och i sitt sammanhang äro ordnade. Det tör i förväg känna, hvarthän och på hvad sätt dess krafter i farans stund äro kallade att verka. Regeringens förslag vid denca riksdag, i afseende å sjöförsvaret, har, åtminstone för min uppfattning, icke företett mera system eller mera omfattande pv aner, med ledning af våra förändrade politiska förkbå landen, än i afseende å landtförsvaret redan af mig blif it anmärk:. Ifrån denna äsigt tager jag mig den friheten för slå, att rikets ständer vid bestämmande af anslagen för sjöförsvaret afslå nedläggandet af någon kosinad, vare sig för nybyggnad eller till underhåll af linieskeppen; att rikets ständer bestämma ett särskilt aoslag för kanonsiupflottans bringande till den sörsta möjliga, med pennipngetillgångarne förenliga höjd; att af de äskade löneförhöjvingarne endast och uader form och benämning af provisoriskt måtte bifalias endast hvad som begäres ifrån och med prenrerlöjtvantsgraden, utf:re de lägre graderna igenom, lizväl vid beloppens bestämmande med fästact afseende ä det förhöjda traktamente, som vid den effektiva sjötjensten uppbäres; samt att det begärda anslaget för ökade pensioner icke bifalles förr än en Ly och mera planmessig orgerisation af flottans befäl blifvit rikets ständers godkännande understäld. Skjutsfrågan. Då vi här meddela vice talman Anders Anderesons motion i fråga om skjutsningsbesväret, i hvilken alla ståndets ledamöter, utom Bergström från Stora Kopparbergs län, instämde, så erinra vi, att 34 särskilta motioner i ämnet voro väckta inom bondeståndet, men blefvo återtagna, gedan man sammanjemkat de olika meningarne och öfverenskommit att förena sig med vice talmannen. Detta hindrade likväl icke, att grefve Carl Henrik Anckarsvärds motion i samma ämne, hvilken af Mengel i bondeståndet upptogs såsom hans egen, blef af flere ledamöter lifligt understödd, och vi skola derföre vid ett annat tillfille meddela äfven densamma. Vice talmannens motion lyder: Sedan riksdag efter riksdag under mer än ett sekel klagan blifvit å allmogens sida förd öfver tyngden och skadan af det onus, som genom skjutsskyldigheten trycker större delen af svenska jorden, har man ändtligen kommit derhän, att det numera allmänt inses och erkännes, att detta besvär — som vid sin uppkomst var mindre tryckande och med afseende å dåvarande förhållanden måhända kunde anses billigt, ja äfven nödvändigt, samt säkerligen af den för sin gästfrihet och hjelpsambet kända odalbanden med beredvillighet utgjordes, — blifvit för jordbrukaren en svår börda, enär den alltmer utvidgade handeln, den tilltegande bergsbruksnäringen, den till lif väckta och mot ett önskvärdt mål fortskyndaade fabriksindustrien samt en berömvärd industriel företagsamhet på flerfaldigt sätt hafva förändrat och omgestaltat förhållandena. Dea uppmärksamhet, som denna frågas utomordentliga vigt redan framkallat, hvilket bäst synes af den omständighet, att endast inom bondeståndet öfver femtio motioner i detta ämne vid denna riksdag bhfvit väckta, ehuru de fleste motionärer, efter hvad de enskilt tillkännagifvit, för att tillvägabringa enhet och dymedelst lättare kunna vinna målet, som synnerligast är af vigt för bondeståndet, lära vara betänkta på att återtaga sina motioner och instämma uti den, som af mig härmed ingifves, jemte det en stor mängd numera lära afstå från ingifvande af tillämnade motioner i detta hänseende; denna upp märksambhet, säger jag, har, såsom jag hoppas, för hvarje oförvilladt begrepp äfven gjort tydligt, att denna uti hemmanens skattläggning icke inbegripna skyldighet, som för det allmänna visat sig. i så hög grad menlig och skadlig — i det den qvarhåller hela den allmogen tillhörande jorden både i beroende och lägre odlingsgrad än eljest skolat ega rum, och i sedligt afseende betydligt försämrat den svenska folkkarakteren — icke vidare bör eller kan fortfara under nuvarande förhållanden, desto mindre som den är i hög grad ojemt fördelad på jorden i olika orter, och än mera olikhet under de sista tiotalen af år uppkommit och ännu kan uppkomma, hvarpå såsom exempel må anföras, att den alltmera utsträckta ångbåtsfarten i grannskapet af de ställen, dit ångbåtarne ankomma och derifrån de afgå, i oerhörd mån ökar skjutsbesväret. Det är af förenämde skäl jag knappast anser mig behöfva uttala den grundsats, att det allmännas bästa ovilkorligt fordrar, att denna skyldighet med allraförsta varder från jordaruket lyftad — en åsigt, hvilken sista riksdagens allmänna besvärsoch ekonomiutskott redan uttryckt och som ej heller torde undgå att hos rikets nu för samlade ständer vinna tillbörligt afseende. Om jag detta oaktadt icke nu går att påyrka, det rikets församlade ständer redan vid denna riksdag hos. Kongl. Maj:t må bsagära utfär andet af en författning, hvarigenom skjutsningsbesväret blifver på förenämde sätt .regleradt, så är det icke derföre att jag anser de skjutsskyldige ännu längre kunna eftergifva uppfyllandet af deras rättvisa, billiga och såsom sådan jemväl erkända fordran, att få detta besvär lyftadt från jordbruket, utan derföre att jag inser, att utan föregången, af sakkunnige och redbare män varkstäld utredning af skjutsväsendets tillkomst, dess inverkan och följder i afseende på jordbrukets och folkets tillstånd och sedlighet samt grunderna och sättet, hvarpå:en så genomgripande förändring skulle kunna tillvägabringas, det utskott, som kommer att behandla frågan, lika litet nu som tillförne skall kunna medbinna utarbeta och föreslå till antagande en författning, som fullt motsvarar tidens alla kraf. Hvad som emellertid nu kan göras för att i någon ; mån lindrajdenna de skjutsskyldiges börda, får icke lemnas å sido, och då de mycket öfverklagade prisstegringarne ingalunda uteblifvit i afseende på arbeSN Tp I EIA Lr nt OM ben Då bg fn RR -— SS MÅ rr HL RA KRA RES ögon te? Jag säger er, miss Nina, jag harlr tagit dan dar mannan tt mligan nnaoa I aker. le