Aftonbladet – 29 januari 1857, sida 2

ARR NNAAAASAAANAAAAAAAAAAAAAAANUNNNNNNn rnnra . Ja, utan tvifvel, svarade Nina med lifligt uttryck; jag kände er till punkt och pricka alltsedan jag första gången såg er. Och det är orsaken till att — Clayton gjorde en åtbörd, som förrådde hans ifver att få höra mer, och hans blick mötte hennes med en plötslig stråle af ömt allvar. Hon tystnade, rodnade och skrattade slutligen. Till hvad, Nina? Jo ser ni, jag tyckte alltid det var någonting farfaderligt hos er, som öfvertygade mig, att ni ej skulle vilja draga fördel af unga tokiga flickors oförsigtighet, som somliga karlar göra. Och derföre har jag varit uppriktig och förtrolig moter, som ni vet. Jag hade just samma känsla af att man utan fruktan kunde förtro sig till er, som att man på inga vilkor kan förtro sig till den der karlen.n Denna slutsats behagar mig så utomordentligt väls, sade Clayton, att jag ogerna vill komma er tro att vackla. Och dock måste jag invända, att detta sätt att bedöma folk icke alltid är så säkert. Instinkten är måhända mäktigare än vi föreställa oss, dock kan den ej vara mera ofelbar än våra öfriga sinnen. Vi pröfva till och med våra egna ögons vittnesbörd med förnuftet. Hvarom icke, skulle de många gånger bedraga oss. Ännu nödvändigare är då att pröfva denna inre synförmåga. Det är väl. möjligt,, sade Ninas och, lika fullt är jag söker, lt jag aldrig koll klnna tycka ,om denne man. Men Jag. vill i älla fall. gifva honom en chance att förändra mitt tycke genom att taga artigt emot honom, om Tomibar: honom med, sig hem till middagen. Mera kan jag icke göra.