Aftonbladet – 29 januari 1857, sida 1

I tillkännagifva. Strömsholms Våg i November 1856. P. G, Hamuströms E:a. STOCKHOLM, den 29 Jan. Polisen såsom domaremakt.: I. I Vi fortsätta i dag våra betraktelser och anI märkningar med anledning af den EkströmverKinbergska saken. Vi ha i det föregående sett, att åtminstone en af hr Ekströmers uppgifter i den till Af-I tonbladet insända skriften, nemligen att den oskyldigt anklagade och dömde aldrig nekat 1— måste inneböra en osanning. Då så är förhållandet, vore det ganska förlåtligt, om Åman äfven skulle draga i tvifvelsmål den abfsoluta riktigheten af hans öfriga uppgifter. Å Dessa uppgifter äro också helt negativa, och hr Ekströmer har ännu icke framkommit med något påstående derom att han låtit den anklagade tillgodonjuta sin rätt att bli hörd och göra sina påminnelser med anledning af de båda konstaplarnes vittnesmål. Då för öfrigt Kinberg, enligt hr Ekströmers eget påstående, efter utslagets afkunnande genast förklarade sitt missnöje, medelst åberopande af de vitt: nen han egde om sin oskuld, är det mer än besynnerligt och föga värdigt en domare, för hvilken det bör vara mera maktpåliggande att en oskyldig får tillgodonjuta sin oskuld än att en skyldig blir befordrad till hastig näpst, att icke lemna besvärshänvisning. Den om-ständigheten, att Kinberg enligt hr Ekströmers uppgift — hvilken på det lifligaste bestrides at Kinberg oca de tvenne vittnen, som. bekräftat hans utsago — skall nekat sig kunns anskaffa bötesbeloppet, kan enligt nu gällande stadganden icke ensämt föranleda hans höktande, utan skulle han i sådant fall egt att öfver fattigdom få förete betyg enligt föreskriften i 38 punkten ar 1807 års förklaring, hvarom han äfven, på sätt flera Kong! Maj:ts; utslag visa, bort i besvärshänvisningen underrättas. Vi äro öfvertygade, att hofrätten skall i denna sak oväldigt granska och rättvist be-döma de föreliggande omständigheterna; men vi kunna, med den erfarenhet man i dylika: fall tillförene haft, näppeligen vänta ådömandet af något aärdeles strängt ansvar, äfven om det skulle vid undersökningen visa sig, att hr Ekströmer vid handläggningen af detta mål förfarit icke blott oskickligt, lättsinnigt och inhumant, utan äfven alldeles olagligt. Men då polismästarebefattningen är en förtroendetjenst, till hvars beklädande Konyh Maj:t med fullmakt förser den, som dertul anses skickligast och pålitligast,, så synes det 0as föga troligt att den nuvarande justitiestatsministern skall på denna post länge vilja bibehålla en man, om hvars fullkomliga olärmplighet för densamma det snart sagdt blott finnes ett enhälligt och sammanstämmande omdöme, i hvilket. sjelfva öfverstähållareembetet nödgats på ett högst betecknande sätt instämma, då vid hr polismästarens sida blifvit stälda tvenne mentorer, som måste handlägga alla kinkigare mål, så att det för närvarande i sjelfva verket icke finnes mindre än tre polismästare. Måhända skall man dock på högsta ort skygga tillbaka för en sådan eftergift åt. det allmänna omdömet. Att aflägsna en person från en vigtig post derföre att hvar och en ser och. vet. och känner att han är oduglig för densamma, vore ju ett hiskligt prejudikat. Det är något aå när samma fruktan som man i Westindien har för att afrätta en hvit; de svarta kunde då förlora den vidskepliga vördnaden för den herrzkande racen. Man borde äfven kunna vänta, att denna sak skulle innebära en anledning för folkrefraonen att egna någon uppmärksamet åt hela den ifrågavarande institutionen. Det vore i sanning skäl att allvarligt söka göra sig reda för, om detär till verkligt gagn för det allmänna att polisen fått gå utöfver sitt egentliga område, rycka till sig en stor del af brottmålslagskipningen ; och bilda en domaremakt, söm ofta har tillfälle att förfara tämligen summariskt och godtyckligt, och som i flera hänseenden är obunden af de allmänna lagarne och lagliga formerna. Visserligen kan man vänta, att åtskilliga egoistiska sjölar, som väl önska frihet, men endast för sig sjelfva, och jemlikhet, men blott med dem, som stå högre än de sjelfva, skola, om icke öppet, dock man och man emellan, uttala den förmeningen, att det är icke så farligt med en dylik arbiträr makt, att dess godtycke, misstag och summariska åtgärder endast drabba det sämre folket. Sant är att polisens urartande och dess ingripande i rättvisans vanliga gång — ehuru visserligen ingen kan vara säker för en falsk anklagelse och deraf följande obehag och vexationer — dock icke faller sig lika tryckande och kännes lika olidig för alla folkklasser: en rockens aristokrati gör sig bärutinnan gällande på ett ganska märkligt sätt; der en bättre klädd person kan ;å oantastad, der häktar man ej sällan den, som är mindre elegant, men som i moraliskt vänseende kan stå lika -högt eller högre än len förre; den bättre klädda personen åtnjuer vanligen den förmånen att bli behandlad ned en viss 0 och bli någorlunda trodd å sina ord, då deremot den, som har en torfig klädedrägt och bhörer till arbetsklassen, cke sällan genast från början behandlas gsåom en lögnare och förbrytare, hvilken man aklöst kan öfverfalla med: hårda ord och tillnälen, innan någon hans brottslighet ännu r bevisad. Men ngt ifrån att häruti finna någonting ugnande, borde hvar och en, som eger något jerta för samhällets framtida bestånd och