Aftonbladet – 28 januari 1857, sida 3

iskyldighet att först höra, huruvida:-den:aniklagade: nekade, dernäst) huruvida några andra vistoen funnes: att tillgå samt slutligen jatt tillfråga den anklagade om han hade jäf jemot poliskonstaplarne att anföra, i afseende ipå hvilken sista: omständighet i rättegångsbalken, 17 kapitlet 13 Sn, ytterligare är stadigadt, att, om parten ej sjelf förstår att förete ide jäf, som han kan ha skäl till; domaren skall sjelf fråga derefter innan ed gås. Till redaktionen af. Aftonbladet. Med tillfredsställelse och erkänslachafva säkert många dels personligen åhört och dels sedermera i Aftonbladet genomläst hr W. F. iDalmans anförande vid debatten på riddarhuset rörande hansimotion om ändring öch upphäfvande af -vissa till ett alltför starkt förmannagodtycke och paschavälde ledande föreskrifter i den nya landshöfdingeinstruktionen, -ngående herrar landshöfdingars rätt att susperdera landssekreterare och landskamrerare. Far och en; som inser angelägenheten: åflatt i en stat med en så nära nog oinskränktkonungamakt som Sverge vara snart sägdt till Ytterlighet svartsjuk om de, fastän svaga, elementer till sjellständighet, som af ålder äfven under ett mera despotiskt statsskick kunnat bevaras inom j embetsmannaklassen,! skall hålla hr Dalman räkning förden värnsa och talang, hvarmed han vid ifrågavarande tillfälle vederlade några herrar landshöfdingars inkast, och hvilket synes af Aftonbladet. Men af samma skäl må en anmärkning til. låtasremot ett uttryck i hr Dalmansi måndagens Aftonblad befintliga anförande, då det eter: Talaren skulle således för sin delicke hysa några oöfvervinneliga betänkligheter vid Hatt, med undantag för revisionsoch protobkollssekreterare, till och med göra öfrige ptjenstemän inom kungliga kansliet -amovible baf ministern. 5 ; Ehuru detta yttrande icke förekommer sågora en hufvudåsigt, utan mera tyckes hafva halkat fram såsom-:en miellanmening; eburu det icke står der såsom ett parceque, utan såBom ett quoique, ämnadt att antyda attlandsBekreterare och landskamrerare stå.i en helt annan kategori än tjenstemännen inom konunens kansli, med undantag af revisionsoch rotokollssekreterare, och tillika, såsom hr Dalmans strax efteråt tillkännagifvit, syftade att bevisa, att han hvarken såge saken ur synSpunkten af någon småaktig pedantiem, än mindre tänkte -på det öde, som möjligen kunnat shota(borde hetat: Högst sannolikt skölat träffa) honom enskilt, om denna princip. vårit införd; -oaktadt allt detta; så är det.-dock ått befara det blotta skymten. af något slags medgifvande åt förmansgodtycket från en man som hr Dalman skall vara så välkommet, att de reaktionäre icke underlåta attinskrifva det med rödt bläck 1 sin almanåcha och taga fasta derpå; för att framdeles benyttjas såsom ch auktöritetsutsago vid hvarjehanda högtidligs tillfällen. : ; Detsär af denna anledning som insändaren tagit sig friheten anhålla om rum för denna lilla påminnelse, så mycket. hellre; son hr Dalman utom allt. tvifvel .skall-instärmnnårder: uti, att-hvarje steg; som leder så att säga till ytterligare serviliserande af. den goivile embetsmannen, vare sig.i kansliet. eller annorstädes, bvarken kan, röknas till. de. nödiga ellen.nyt tiga. Det behöfs i detta hänseende endastatt erinra derom, att i fall en kopist eller kan glist skullo vara så försumlig eller vårdslös i sin tjenst, att verkligt skäl till missnöje meÅt honom förefinnes och den moraliska tyngden af förmäns och kamraters rättmätiga OVilja icke medför någon! verkan, hvilket dock måste vara ytterst sällsynt, så skulle säkert, vid ett åtal, beledsagadt med något objektift öfvertygande bevis, dörmstolen icke lägga fingrarne erdellan öch bysa betänklighetatt döma till suspension eller tjenstens förlust, efier om: ständigbeterna.; Å andra sidan; omerfarettTÅ heten rådfrågas, månne Hägon stor anledning till klagan öfver embetsmännen i kopistoch kanslistgraderna bittills förefunnits, hänförande sig nemligen till personerna, icke till en jtilläfventyrs trög och felaktig arbetsordning? Och skulle äfven, såsom ett. sällsynt, fall, något skabbigt får funnits eller finnas bland denina hjord, månne det icke är bättre att tåla ett sådant, undantag, än att släppa sina betänkligheter emot en ministers vådliga båg att få dessa tjenstemäns välfärd helt och hålHet i sina händer ?