Aftonbladet – 28 januari 1857, sida 2

Tusen tacks, gade Nina vänligt... Måbända behöfs det icke, men om så-skulle vara, emottager jag ert anbud anbud isamma anda som det blifvit gjordt. Efter omkring en timmas ridt ankommo detill gränsen af den Bellevilleska egendomen. I fördna dagar mindes Nina denna plan: tage såsom tillhöratide en gammal rik familj, med: hvilken Hennes far stundom plägat Uumgås. Hon blef derför oangenämt öfverraskad af det utseende af torftighet; vahvirähad öch förfall; som märktes öfverallt. Ingenting är mera bedröfligt och nedstäriinande än åsynen af ett gradvist förfall der, hvarest allt ur: sprungligen varit-anlagt och ordnadt.med:smak och .. omsorg; och-.då Nina såg den förfallna uppkörsporten, de utgångna och. förtorkade häckarne -och tomrummen i den, vackra allen hvarest träden . blifvit .nedhuggna för att; begagnas, till bränsl:, ; kunde hon ej hindra sig från. att .rönai.en känsla af betryck. Huru olikt är ej detta ställe mot hvad det var då jag brukade komma. hit som barn! gade hon. Denna madame — hvad det är hon heter — måste ej förstå att sköta Hvad hon bar. I det hon sade detta, höllo de in gina bästar framför porten till et hus, hvilket bar samma otvetydiga spår af vårdslös försumlighet. Fönsterluckorna hängde blott på ett gångjern, dörren hade sjunkit ned i den förmultnade tröskeln; kolonnerna af trä, som uppburo verandan, voro nära affrätta vid foten, och klängrosorna, som en gång slingrat sig omkring dem, lågo frånslitna och förak: tade krypande i jorden. Verandan var öfverböljd med skräp af allt möjligt slag: — koffertår, sadlar, remtyg, Söfverrockar och en mängd andra öbeskrifbara saker bildade beqväma gömställen tch skrymslen, hvarest en svärm svarta barn och tre eller fyra bäsdar lekte kurragömma med stormande munterhet.