med det der brefvet. Gå genast, jag be dig, gål Låt mig se, sade Tom. Jag måste rop: Jim och låta honom sadla min häst. Hvar går vägen till den der Bellevilleska planta gen? Jag har väl lyst att rida dit öfver. Och han vände sig om och gick sjungande nedför trappan. Blygs Tom! Du kan ej, du skall ej görs detta. Hur kan du vilja göra mig så myc. ken oro? Han vände sig om och såg på henne med ett ondskefullt leende, vände sig åter om och giek långsamt bort, Harry, Harry, gå genast! Sörj ej för detta, det har ingen faral tillade hon med lägre röst. Madame de Clere skall aldrig samtycka. Det kan man ej så noga veta, sade Harry, sådant kan man aldrig veta. Då det är fråga om penningar, göres det sällan afseende på någonting. Dåx, sade Nina, då vill jag skicka och köpa henne sjelf.n : j Ni vet inte hur våra affärer stå, miss Nina, sade Harry med flämtande andedrägt. Ni kunde ej samla ihop så mycket penningar nu, allra helst om jag nödgas vara borta denna vecka. Min närvaro eller frånvaro skall göra en betydlig skilnad i era inkomster, och utan tvifvel är master Tom redo att genast utbetala kanske tusen dollars för att vinna sin onda afsigt. Jag vet aldrig än, att det felatshonom penningar för att drifva sin vilja igenom. Store Gud! Har jag ej länge nog burit detta ok?n Välan Harry,, sade Nina, jag vill sälja allt hvad jag eger — mina juveler — allt! Jag vill inteckna egendomen, förr än Tom Gordon skall begå denna ogerning! Jag är ej fullt så sjelfvisk, Harry, som jag ibland