Läsaren måste upplysas om att Harry, från rummet der han stod, varit vittne till hels detta uppträde. Han hade stått der med sam: manpressade läppar och vildt stirrande ögor och tyst åskådat det. Nina, som stod mec ryggen åt fönstret, undrade på det sällsamm: uttrycket i hans ansigte. Se hit, miss Nina! sade han; ser ni mir hustru och er bror? Nina vände sig om, och i ett ögonblick rusade blodet till hennes kinder, hennes späda gestalt tycktes svälla, ögonen blixtrade af eld, och innan Harry blifvit varse hennes afsigt, var hon nere i allen, hade fattat Lisettes hand och vände gig nu till brodren. Tom Gordon, sade hon, jag blyges för dig! Tyst! Säg icke ett ord! fortfor hon, betraktande honom med skarp blick och stampande med foten. Våga ej att komma till mitt hus och taga dig dylika friheter! Det skall ej ske så länge jag är matmor här — och jag är det ännu! Våga ej att lägga ett finger på denna flicka, medan hon är här under mitt beskydd! Kom Lisette ! Och hon tog den darrande Gvinnan vid banden och drog henne med sig in i huset. Tom Gordon var så ytterligt bestört öfver detta plötsliga utbrott af passionerad häftighet hös syBtern, att ben lät dem båda gå utan minsta invändning. Några ögonblick derefter följde han henne med ögonen och uppgaf en lång uthållande hvissling. Ah, det var ord och ioga visor det der, miss Nina! Men jag tänker ni skall finna, att det är lättare sagdt än giordt. Derpå gick han fram till verandan, hvarest Harry stod med korslagda armar och ådrorna i pannan svällande af undertryckt lidelse. Gå.in, Lisetten, sade Nins; bär in de der sakerna i mitt rum, jag kommer strax efter. På min ära, sir,, sade Tom närmande