DRED.) EN BERÄTTELSE AF HARRIET BEECHER STOWE. Första Delen På min ära var icke det en vacker liten unge! sade Tom, i det ban hastigt reste sig och skyndade ned åt allen för att nöta henne. God morgon min täcka flicka! sade han. God morgon sir! svarade Lisette med sin vanliga ton af vänlig glädtighet. x,Hvem kan du tillhöra, min vackra lilla sötunge? Jag mins mig aldrig hafva sett dig här förr. Jag är Harrys hustru, sir, med er tillåtelse.n Åh verkligen? Fan så god smak den karlen har! sade han och lade förtroligt gin hand på hennes axel. Men axeln drogs behändigt undan den närgångna handen, och Lisette skyndade hastigt öfver till andra gidan, af vägen med en förnärmad uppsyn, som blott gjorde henne ännu vackrare: Huru, min lilla: dufva, vet du inte att jag är din mans -berre? Se så, se sål sade han följande henne: och. försökande att bemäktiga sig hennes hand. EöVar så god och lemna mig i fred ! sade Lisette rodnande och med på en gång näbbig och förnärmad ton. Lemna dig i fred? Nej, det aktar jag mig för, så länge du ber så vackert derom, och åter låg hans hand på hennes axel. ) Se Aftonbladet m:r 4—21.