Aftonbladet – 27 januari 1857, sida 3

RIESDAGEN UTSKOTTSBETÄNKANDEN. Af sammansatt bankooch lagutskott. N:r 1. Afstyrker ef friherre C. A. Raab hos ridderskapet och adeln, herrar Renström. Wallenberg och Henschen uti borgareståndet samt af riksdagsfullmäktige Anders Olsson frän Jerstland och Gustaf Jonsson från Kalmarlän uti bondeståndet väckta motioner, angående förändring af lagens stadgande om ränta. — De förslag, som motionärerna framstält, hafva aliertid gått ut på gällazxde lagstiftningsändring 1 två motsatta riktningar. Då nemligeh å ens sidan yrkats lossande af de band. som 6 S i handelsbalkens 9 kap. lägger å friheten att å försträckningar betinga sig högre änte, än sex för hundfade om året, bar man leremot å andra sidan önskat, att-denna röt ighet måtte inskränkas. Salunda Kör i förra syftningen blifvit föreslaget: Af friherre Raab och hr Renström: att, med apphäfva: de aft berörde -Jagrum, full frihet att om räntans belopp öfverenskomma måtte sf lagen fastställas; Af hr Wallenberg: att, med ändring af 9 kap. 6 handelsbalken, måtte stadgas: 1:o Borgenär ege rätt att betinga sig ränta af örsträekning. Är ränta utfäst, men dess belopp oj bestämdt, eller skall ränta gäldas, ändå att den ej utfäst är; då varde räntan räknad till sex för hunirade om året. Aftal om högre eller lägre ränta, än sex för bundrade om året, vare ock gällande, der iet med gäldenärens skriftliga förbindelse styrkes. 2:0 Har gäldenär utfäst sig att gifva mer Sä sex för hundrade, efter år räknadt, stånde honom fritt att skulden uppsäga och tre månåder derefter betala, iodock att längre förfallotid satt blifvit. Sökes in-: eckning för sådan fordran, hvarföre högre ränta, äp sex för hundrade om året, utfäst är, bhafve gäldenär våld att betala när Han vill, ändöck att förfallotid 3j inne är. Betalar han ej inom tre månadör sedan nteckningsansökningen honor kungjordes, vare; der aftal. gjordt är om förfallodag, som efter lävgre tid inträffar, det aftal gällande. Men i alla de fall, der nteckning i fast egendom sökes, må räntan derefter 2j utgå till högre belopp, än sex för hundrade om aret, om ock högre ränia förskrifven varit. Och af br Henschen: att den förändring måtte i omförmälda hänseende ske, att ärlig ränta nå utfästas till högst tio procent i förekrifningar, som å viss tid, ej öfver ett årjutgifvas af handlande eller annan industriidkare; dock att en sådan lagförändring ej må afse fordringar, till säkerh:t för hvilka erhålles inteckning i fast egendom; hvaremot Anders Olseon och Gustaf Jonsson hafva yrket, att i lag måtte föreskrifvas, att ingen må taga hö3re ränta än fem för huudrade om året. Reszervationer emot detta utskotts beslut äro anmälda af hr E. W. Nordenfelt, red hvilken hr C. af Geyerstam förenat sig, hr J. J. Hagst:-ömer och hr Sigge Sparre, hr A. O. Wallenberg, med hvilken brr J. E. Uppling, J. Ekman, 8. G. Wettsrberg, C. Hasselrot och LD. R. Kistner förenat sig, samt afohr! EZG. Danielsson, hvari hr C. W. Palander instämt.