SSE AS ööbReE med censorn angående denna beskyllning, j! hvilket genast beviljades och tid utsattes för sammenträffandet. Grefve Berg befalde se-1: lan Tikkanen att utan några ancärkninger: införa Kuo, io tidnings svar på Suometärs artikel jemte en uppmaning till sina korrespondenter att Hoggrant hålla sig till sanningen; men Tikkanen vägrade att göra detta pi andra vilkor, än att han finge omnämna att det skett. på generalguvernörens uttryckliga befallning samt emedan Suometars existens ansars sväfvade i fara. Dermed åtskildes de. Då Suometar sedermera med en sådan artikel xom till cetisorn, utströk han den och sade det grefve Berg befait honom att icke i artikeln skulie få synas ati den blifvit införd på hans: befalling. Tikkanen återsände då tidningen utan imde ariikel och fick till svar, att grefve Berg förbjudit censorn att gifva sitt imprimatur åt Suometar förr än den inhehöll den af honom äskade artikeln — och Suometars utgifvande blef denna gång åter fördröjdt. För Tikka: aen återstod intet annat, än att åter begifva sig upp till grefve Berg, som efter en lång 5fverläggning gaf med sig sålunda, att redaktionen skulle införa Kuopio Tidnings artikel utan att omnämna, att det skett på generalguvernörens befallning, samt i noter få göra sina anmärkningar mot denna. och i en allmän artikel framhålla följderna af mindre samvetsgranna korrespondensartik:ar. Då Tikkanen infann sig på Bergs kansli ill det utsatta sammanträffandet med censorn. råkade han endast statsrådet Antell, som bemötte honom med en förekommande artighet och förklarade, att censorn icke kunnst infinna sig, emedan han var upptagen af vigtiga tjensteålgganden. Censorn uppsöktes sedermera i sitt eget hem af Tikkanen och sade, itt han aldrig sagt något sådant, samt att han blifvit bortskickad från kansliet vid den tid, som var bestämd för deras sammanträffande lerstädes. Antell har sedan yitrat, att var det icke censorn, så var det någon annan som sagt sonom detta. Sådana trakasserier höra här till ordningen för dagen. Tidningscensorn härstädes, som äfven ständigt är utsatt för skrapor och lögnaktiga insinuationer från grefve Berga sida, utom hvad han erhåller från redaktioaerna, har i förtviflan anhållit om afsked från sin censorsbefattning, men fått till svar, att om han lemnar denna, blir han äfven afsatt från deti tjenst han dessutom innehar, hvarföre han sett sig nödsakad att fortsätta dermed. Detta bevisar sanningen af det gamla ordspråket, som säger: gif den onde ett finger, och han tager snart hela kroppen; men detta bevisar i alla fall äfven, att här icke finnes något öfverflöd på personer, villiga att åtaga sig ett sådant kall. Suometars reiaktion har nu besvärat sig hos öfverstyrelsan deröfver att man vill tvinga den att skrifva sådana artiklar, som den sjelf icke gillar, samt att tidningen derigenom en gång blifvit fördröjd. Likaså hsr professor Snellman hos samma styrelse inlem at en anklagelse mot censuren. Han hade i Litteraturbladet för November 18356 anmält de ofvan omtalade kröningsfest: talen; men censorn, som af hr Berg blifvit förbjuden att vidare låta tidningarne omnämna eller göra några utdrag från dessa tal äfvensom ur berättelsen öfver Snellmanska festen, utströk Snelimans anmälan, oaktadt både talen och den nämda berättelsen öppet säljas i bokhandeln. På dessa besvär har öfvercensorstyrelsen ännu icke lemnat sitt utlåtande. Då jag icke inlåtit mig i några reflexioner, utan endast anfört fakta, har jag velat -redogöra för dessa så vidlyftigt som nu skett, för att ni derigenom skulle sättas i tillfälle att draga så mycket säkrare slutsatser om allt detta. Jag skall i mitt nästa bref lemna er en redogörelse för åtskilliga af våra finansiella förhållanden, den sednaste förvaltningen och lagskipningen på detta område. Detta kapitel skall ej lemna de ovigtigaste bidragen till kännedom om det verkliga tiliståndet i FinTland under kejsar Alexander II:s nya och lidberala regim. Agricola.