Aftonbladet – 27 januari 1857, sida 1

till honom med? Ni har ju inga andra. bekymmer?n . Ja men Millyo, sade Nina tvekande, du vet att jag varit en försumlig stackars flicka hvad. religionen beträffar. Det är åratal sedan. jag Bad en bön. I pensionen plägade flickorna skratta åt alla som gjorde bön — och. dertöre gjorde jag det alärig. Och då jag försummat min himmelske fader, när allt gick mig väl i hand, så kan jag väl nu inte gå till honom bara för det jag råkat i bekymmer. Jag tycker inte det vore Kederligt gjordt, Milly. Må himlea förbarma sig öfver barn:t! Hör hur hon talar, just som om inte er himmelske fader kände till allting, som rör er, och inte allt från det ni kom hit i verlden älskat och vakat öfver er! Ack barn, han vet hvilka stackars dåraktiga kritter vi äro; och han blir inte på minsta vis öfverraskad eller stött. Bevare oss, lammet mitt, vet ni inte att han är den gode fårahberden; och hvad tror ni en har fåraherdar till, om inte till att hjelpa hem de stackars fåren, som ständigt förirra sig och kasta sig in i svårigheter, Ser ni, barnet mitt, dertill är det en har fått honom.a Ja men nu är det så läsge seden jag gjorde bön, Milly, att jag inte alls vet hur man skall bära sig åti Gud välsigne er, barn, hvem bad er nånsin göra bön? — Jag gör det aldrig sjelf; — plägade försöka — men gjordet så illa, dåligt, att jag alldeles gafet på biten. Nu går jag bara dristeliga fram och talar till min Fader, och förtäljer bonom allt; ända till det minsta som rör mig. Och vet ni, hån är lika villig ätt Iyssna till mig, som nänsin till den förnämsta dam i hela låndet. Och han tar så varm del i alla mina stackars bekymmer, så ni kan aldrig det tro! Ibland då mitt hjerta