Aftonbladet – 27 januari 1857, sida 1

och kysste mig, och ehuru han är min enda. bror, var. det. mig riktigt vedervärdigt. Och. nu är jag så trött och så ledsen och orolig! Ja mitt lam, jag känner nog till det dern. sade Milly. Jag har sett honom sådan många många gånger. Det: värsta. är ändå, fortfor Nina, att jag inte, vet. hvad det kan falla honom in att göra allt i morgon — och det i mr Claytons närvaro tilll Det kommer mig att känna mig så hjelplös, så förödmjukad; och jag blyges för honom och för mig. sjelf. Jag-vet, jag vet, barnet. mitt, sade Milly och strök sakta hennes glänsande hår. Jag står så helt allena, sade Nina. Andra flickor hafva vänner och anhöriga att lita sig till; men jäg har ingen, ingen. Hvarföre ber ni inte er fader hjelpa er? frågade Milly med mild stämma. Ber hvem ? sade Nina och lyfte upp hufvudet: Er fader! upprepade Milly med högtidligt allvar. Ni vet ju — er fader som är i himlen? Ni har inte glömt den bönen, boppas jag, barnet mitt. Nina såg förvånad upp och Milly fortfor: — Ser ni, om jag vore som ni, mitt lam, skulle jag gå till min fader och förtälja honom alltsammans. Ty ser ni, barn, Han älskar er! Han skulle ingenting hellre vilja, än att ni just bara kömme och lättade ert hjerta inför honom och kastade alla era bekymmer på honom, såskulle han ställa allt till rätta åt er igen. Så plaj gar jag göra, hjertat mitt, och mången en gång har jag sett hur det just liksom redt sig och klarnat sen. Åh Milly — du menar väl inte, att jag skulle gå till Gäd medalla mina små dåtaktiga bekymmer ? Bevar oss barn, hvad skulle ni annars gå