Aftonbladet – 27 januari 1857, sida 1

jag vill jag! Säg mig, fortfor han, ännu qvarhållande henne i sitt knä, hvilken. af dem är den rätte, Nina? hvilken är den gynnade friaren ? Clayton steg upp ech gick. ut på verandan, och mr Carson bad Harry visa honom hans rum. Hal!o! smiter undan. tror jag? Nå väl Nioa, för att säga sanningen är jag fördjefladt hungrig. Men jag kan då inte begripa hvad som uppehåller Jim så länge. Jag skickade honom tvärg öfver till postkontoret, och han borde varit här lika qviekt som jag. Äh — bär kommer han. Hallo, din hund derl skrek han och närmade sig dörren, medan en ramsvart neger kastade sig af hästen der nedanför, Nägra bref? Nej, Massa, kan mest tro att det bar gått på tok med postvagnen. Der har inte funnits några bref der på en hel månad. Det ä besynnerligt, men i de här vattensjuka trakterna så komm postväskorna öfverallt utom dit, de ska Anvfäkta och regera! Hör på, Nina der, vändande sig om, hvarför bjuder du mig linte nån mat? Här:kommer jag hem i min faders hus, och alla manniskor bära sig åt iso vore de skrämda från vettet. Ingen ger i mig en bit mat en gång i Tom, jag harju bedt dig nu tre, fyra : gånger i WBevar osso, sade Jem, hviskande till Harry, inser ni, olyckan är bara. att han inte är mer län halfknäckt. Säg åt henne att ge honom litet mera bränvin, så ska vi om en stund få honom i säng så lätt som en dans. Det visade sig att Jim, hade rätt, ty sedan I hal satt sig ned till aftonmåltiden, passerade ; Tom Gordon ordentligt igenom alla grader jaf rusighet; blef lika förnärmande öm mot att köra mig ur rummet. Jag vet hvad I l