Aftonbladet – 27 januari 1857, sida 1

nidt i gruppen, med hatten ännu på hufvudet. Men jag har lika mycken rättighet som någon annan att vara här,, fortfor han och spottade ut en tobaksbuss vid tant Nesvits fötter, För min del tycker jag slägtinzar borde hysa en naturlig tillgifvenhet för hvarandra och vara glada att råkas, Mennu kan ni med era egna ögon se hur det förförhåller sig här, mina herrar. Der ser ni min syster. Ni må tro mig eller ej, men besitta mig hon har sett sin bror på tre år! stället att vara glad och helsa mig välkommen,. sitter hon der uppkrupen i ett hörn och är så rädd att komma mig nära som hade jag pesten! Kom hit, du lilla kissepus, och sitt i knät hos mig. Han gjorde en rörelse för att draga Nina till sig, hvilken hon emotstod. med ett uttryck af fasa, i det hon såg på sin tant, som ännu mera förskräckt satt med fötterna uppdragna på soffan, som hade han varit en galen hund. De hade orsak nog för den asa som tyckts gripa dem båda. Båda hade i allt för lifligt minne de förfärliga husliga orkaner, som rasat i familjen, då Tom Gordon plägade komma hem. Nina mindes väl de stormar af förbannelser och eder, som nästan skrämt. henne från förståndet som barn, och bur hon sedan sett sin far blek som döden luta hufvudet mot handen och sucka så som endast en far med en objelpligt förlorad son kan sucka. Det var derföre ej underligt att Nina, hur oförskräckt och modig hon än Vanligtvis. var, blifvit rädd och förlägen vid hans oväntade ankomst. ij Tomp), sade hon sakta och närmade sig honom, du har ej superat; vill du ej komma ut i salen ? SAP gre Åh, det är inte värdt du gör dig till, sade han, i det han tog henne om lifvet dceh satte henne på sitt knä; du ska ändå icke