Aftonbladet – 26 januari 1857, sida 2

SNågra af dina herrar kurtisörer — hä? Än sen då! jag måtte vara så god som någon af dem! Fritt land, hoppas jag! Nej, inte ska någon få mig att hviska för deras skull. Der. före Nina — men sannerligen för min Gud ha vi icke gumman derl!, sade han då tant Nesbit visade sig i dörren. Hallo gamla tös, hur står det til? Thom:sla sade. rars Nesbit, sakta, Thomasl Åh, det tbomasar sig alldeles inte, du din gsmla katta! Kom inte och tysta mig, ty jag ämnar visst icke vara tyst. Måtte väl veta hvad jag gör, skulle jag tro! Det är mitt hus likaväl sor Ninas, och jag ämsar göra allt hvad jag behagar här! Jag tänker inte låta stoppa munnen till på mig för hennes kurtisörers skull; ur vägen, derföre, säger jag, och låt mig slippa in. a I Tant Nesbit drog sig undan och Tom trängde sig in i rummet: Han var en ung man, omkring tjugofem år gammal, och hade tydligen en gäng baft ett ganska fördelaktigt utseende; men nu var hvarje drag i avsigtet uppsväldt och vanstäldt af en ständig :omåttlighet och ett liderligt lefnadssätt. Hans mörka ögon hade detta glåmiga och oroliga uttryck, som hos en ung man blott alltför säkert utvisar det försoffade . medvetandet om inre orenhet. Hana breda höga panna var rödoch blodsprängd, hans läppar tjocka och uppsväl. da, och hela hans hållning och väsende vitt. nade om att han för ögonblicket stod alltför mycket -under -iefiytelsen af rusande drycker. för att. veta had hän gjorde. Nina fölide honom, ochClayton blef alldeles förskräskt af hennes ansigtes spöklikablekhet, Elon gjorde en oviss rörelse mot honom som håde hon Hos honom velat söka beskydd.-Clayton reste sig, Carson likaså, och a!la stodo för ott ögonblick tysta och förlägna, (Forts.