AA OS tt UL lande åtbörder, till dess hon slutligen slog upp: dörrarne till ett stort mörkboiseradt tum och förde honom dit in. Rummet var beläet midt öfver det de nyss lemnat, och hade ikasom detta höga glasdörrar utåt verandan, genom hvilka i detta ögonblick månljuset inströmmade fullt och klart. Ett stort mahognyskrifbord, betäckt med papper, stod midt uti rummet, och månen sken in så klart, att formen af bronsbläckkornet och färgen af vaxljusen och lackstängerna tydligt urskildes. Från fönsterna hade man en herrlig utsigt öfver de närmaste trädtopparne utåt floden, der den låg skimrande och glittrande i månljuset. Är det inte en.vacker utsigt? kade Nina med tvekande stämma. Mycket vacker! sade Clayton och satte sig i en stor hvilstol vid det ena fönstret och såg ut med samma tankspridda-min, som han vanligen hade. Efter ett ögonblicks besinnande tillade Ning med tydligt bemödande: men, det var egentligen inte detta jag vill tala med er om. Jag öhskade träffa er ensam, för att säga er något, som jag anser mig skyldig att låta er veta. Jag fick ert sista bret, och jag är er syster mycket förbunden för alla vänliga ord hon sade mig; men jag tror att ni måste varit mycket förvånad öfver bvad ni sett sedan ni kommit hit. Förvånad öfver hvad? frågade Clayton lugnt. sÖfver mr Carsons sätt att vara med mig. sDet har icke det ringaste förvånat migx, svarade Clayton trankilt. I alla händelser,, sade Nina, oanser jag let ej mer än rätt och billigt, att jag upprikigt bekänner för er hur saken förhållit sig. Mr Carson har trott, att han kunde hysa rättnätiga anspråk på mig och allt hvad som är