till den andra, till dess den slutligen ledde fram till en helt annan sida af huset. Under loppet af denna promenad hade mr Carson till sin fullkomliga tillfredsställelse afgjort frågan inom sig. I första rummet tröstade han sig med den gamla satsen: mister du en, stå dig tusende åter,. För det andra erinrade han sig, klok affärskarl som han var, att plantagen tycktes tämmeligen förfallen och troligen ej vore mycket inbringande för en egare. Och för det tredje, betraktande Nina, likasom den gamla välkända räfven sin rönnbärsklase, började han helt plötsligen påminna sig, att hon ändå, när allt kom omkriag, var bortskämd, nyckfull och säkerligen ganska depensiv. Derpå, då han alldeles icke brast i den slags godbjertenhet, som tillhör en ytlig känslighet, sade han till sig sjelf, att han ej skulle tycka en smula mindre om flickan för det. Då han tänkte på sin egen vackra förmögenhet, sitt hus i Newyork och alla andra tillbebör till hans älskvärda jeg, betraktade han henne på det hela mera som ett föremål för hans medlidande; och då harm återigen besteg trappan upp till balkongen, befann han sig i så försonlig sinnesstämning, som man rimligtvis kunde vänta af en förafeskedad tillbedjare. Han inträdde i salongen. Tant Nesbit hade begärt in ljus och gatt der nu rak som en lineal med HKandskarne på, helt allena. Hvad som tilldragit sig under hans promenad visste hon icke, men vi vilja taga våra läsare med i förtroendet, Nina hade återkommit med samma deciderade min och väckte mr Clayton ur hans drömmerjier med ett lätt slag af solfjädern mot hans axel. Kom upp bär med mig,, ade hon, till biblioteksfönstren och ae på månskenet. Derpå gick hon sjelf förut uppför den gamla trappan af ek, stannade i hvarje afsats och vinkade åt Clayton med trotsiga och befal