DRED. j EN BERÄTTELSE AF l FIARRIET BEECHER STOWE. I Förra Delen. I Det var skada ni:ej var med oss! Ett a! högst intressant uppträde!, sade Carson, ka-! stände sig med ett svall af ord in i konver-. sationens ebb och flod. i Jag skulle ej hafva tålt vid det,sade mrs Nesbit; jag har ej på flere år vågat vara ute sedan daggen fallit. Dessutom är jag rädd att åka efter Johns körning. j Det var roligt nog, sade Nina, att se! gamle Hundras missbelåtenhet med att nödgas taga ut ekipaget, för att fara till hvad han: skulle kalla-en simpel mabb-begrafning. Jag tror verkligen, att han i förtreten skule varit. färdig att köra omkull med oss, om han bara; kunnat göra det utan att skada rig sjelf. För min del önskar jag, att den der familjen måtte ge sig härifrån med det första. Det-är allt för obehagligt att hafva sådant der folk så i närheten, sade tant Negbit. Barnen se så vackra och -lifliga ut, sade Nins. pBah! Det finns intet bop för dem! De skola växa upp och bli all eles sådana som föräldrarne. Jag känner sådant der folk utantill; Jag önskar dem intet ondt, men jag vill ej hafva något att göra med-dem. Jag tycker det gör mig ondt om dem, sade Nina, och jag kan ej begripa hvarföre inte myndigheterna, eller hvad det kallas, Er — AA () So Aftonbladet m:r 4—19.