jag mig — för rolighets skull — ingenting annat. Jag hade intet begrepp om vigten af ett dylikt steg; ingen tanke hvarken på hvad jag då sade eller hvad jag sedermera skulle känna dervid. Men hvarje timma som ja varit här hemma — så mycket ensam me mig sjelf — har låtit mig känna.-bur orätt det är Det gör mig ledsen, det försäkrar jag, men jag måste säga er sanningen; det pinar mig —-Ja mer än jag kan säga — att se er -mig, så som ni gjort sedan ni kom it. aMiss Gordon! sade mr Carson, jag är på det allra högsta förvånad! Jag — jag vet icke hvad jag skall trol . Jag vill blott ni skall tro, att jag menar allvarsamt, och att — ehuru jag kan tycka ganska mycket om er som en bekant, och alltid skall önska er godt — hvarje annan tanke är så långt ifrån mig, som månen deruppe från jorden, Jag kan ej säga hut ledsen jag är att hafva-bandlat så illa mot er — så riktigt ledsenx, tillade hon vänligt. Men var god och förstå nu på hvad fot vi hädanefter stå till hvarandra,. Här vände hon sig om och trippade bort. Se så! sade hon för sig sjelf, nu är då det gjordt åtminstone. Mr Carson stod stilla på samma ställe, blott så smånisgom bämtande sig från den ytterliga förvåning, hvari denna förklaring försatt honom. Han sträckte på sig, gned sig i ögonen, drog upp sin klocka och såg hvad den Var, samt började sedan helt långsamt en promenad i motsatt riktoing från den kosa Nina tagit. Med den lyckliga natur han hade, kunde ingenting till den grad bringa honom ur jemnvigt, att han icke efter en qvarts besinning återigen var sig alldeles lik. Den väg han följde bland parkens buskar och träd var obeskrifligt vacker och slingrade sig fram utmed lodstranden från den ena pittoreska utsigten