notböckerna samt allt emellanåt yttra beundrande anmärkningar och utrop öfver spelningen. Slutligen; likasom kunde hon ej längre uthärda, reste hon sig med mycket deciderad uppsyn från instrumentet och sade, vändande sig om mot mr Carson: Det ser vackert ut derute. Vill ni iate komma med? Det är en utsigt vid slutet äf en af allerna, der månen speglar sig i vattnet, som jag skulle vilja visa er. Du -förkyler dig, Ninax, invände tant Nesbit. Nej bevars, jag förkyler mig aldrig, sade Nina ock skyndade ut i trädgården, i det hox tog den förtjuste mr Carsons arm. När stan springande drog hon konom med: sig, lemnande Clayton tåte-å-tste med tamt Nesbit. Nina gick så fort att hepnes följeslagare höll på att mista andan. Slutligen uppnådde de en liten höjd; der stannade Nina plötsligen och sade: I Hör på, mr Carson; jag har någonting att säga er. Jag skulle vara förtjust, min. bästa Ninal! Jag är alldeles hänryckt ! Nej, nej, jag ber — tyst!, sade Nina och höjdechanden för att hejda honom. Vänta tills ni fått höra hvad det är jag har attsäga er. Jag fruktar ni aldrig fått ett bref, som jag skref till er för några dågar sedan ? Ett bref! Nej i sanning. Hur olyckligt! Högst olyckligt för mig, sade Nina, oeh för er äfven, emedan det skulle besparat både er och mig obehaget af detta samtal. Jag skref detta bref, mr Carson, för att säga er, art jag aldrig kan tänka på någonting sådant som en förbindelse med er; att jag handlat mycke 3 rycket däraktigt, men att det -inåste s vid. INewyork, deralla och alli för com narrverk, och der alla flickor lekte med dylika saker, der förlofvade