Aftonbladet – 24 januari 1857, sida 2

RE RNR SERA rn tran enat RASEN hint särdeles högtidlig ti : gtidlig till gjort ett mäktigt intryck oå hek om det ej Jag har ingen lust a enne. sade Nina. att tala, mr Carson, Åh — ah — nå j du har varit så dj Ja, det är ganska naturligt; a ö gt väcker en naturlig böjelse för ch sant; det står fullkomligt dina und ör tystnad, Fördet högsta tillfredsställa de I sanning, på dig taga så djup del i nde för mig att se medmenniskor. i hvad som rör dina ina kund vagn e haft lust att knuffa honom ur För min del, fortf : vert In, fortfor Carson. är jag öfSak ygad, stt vi ej nog reflektera öfver dylika li åtminstone inte jag, gudnås. Det är rkligen nyttigt att stundom gifva tankarne en dylik riktning; det gör en godt. Med ett dylikt ordavall lyc des Carsön att prata bort intrycket af hela det uppträd de bevittnat. Långt ipnan de kommo hem, hade Nina glömt all sin sympati i harm N 5fver den, som stört den. Hoa fann allt rare att göra begripligt för Carson, mi del on ständigt illtagande köld-i väsend vid han hade intet att hoppas, och så åå att ingen annan utväg än en förkla : erföre och tydliga ord, huru förödmjuk dee , Tora sättande det än skuile blifva Ha e och nedligt sjelfbelåtna luga och den mid fallkomhan tycktes tillegna sig benne as hvarmed hörighet, hvilken honom med ät en tills uppfylde henne med förbittri ätta tillkom, sade henne samvetet, att h Ing; och dock sig rd förödmjukelso, or sjelf ådragit Jag skall ej fördr M maly sade bon för sia ulf då ännu en tim. för trappan till förmaket. 0 å hon gick uppUlaytoa till! Hvad skall ha ch allt detta inför Men de funno töet red an tänka om mig? Nesbit väntande. edan framsatt och tant (Forts.)