Aftonbladet – 24 januari 1857, sida 1

Jag har många ger fått dylika draj af unga änmör: bländ mina bekanta — e) I detta ögonblick råkade Nina få ögonen på Olayton, hvars blick var fästad på mr Carson med en min af godsinnad munterhet, som på det högsta förbryllade henne. Inte, sade, mr Carson, för det jag vill göra några blåstrumpor af de unga damerna; men jag är öfvertygad, mrs Nesbit, att litet grand nyttiga kunskaper i hög grad bidrager att stärka makten af deras behag. Eller hvad tror ni? Utan tvifvel, sade tant Nesbit. Jag har just nyligen gått igenom Gibbons Romerska kejsardömets fall! Jan, inföll Nina, den har då tant ideligen hållit på att gå igenom, så långt jag kan minnas tillbaka. Det är ett ganska bra arbete, sade Carson och gaf Nina en högtidlig blick; men, mrs Nesbit, fruktar ni ej dess lösliga principer? Jag tror att man vid ledningen af ett ungt sinne ej kan vara nog varsam. Åh — mig föreföll han som en ganska religiös skriftställarel sade tant Nesbit helt oskyldigt. Han har öfver allt de mest religiösa reflexioner, och jag tyckte just derföre 2å mycket om honom. Det föreföll Nina, som om hon, utan attse på Clayton, dock ovilkorligen tvingades att möta hans blick. Lika godt om hon riktade sin uppmärksamhet på sparrisen eller potatesen, det tycktes vara hennes öde att alltid sluta med att träffa hans blick; och hon såg att h n af ett eller annat skäl var särdeles road af samtalet, För min del, sade Nina, vet jag ej hvad principer tant Nezbits historia har, — men ett är jag tämmeligen säker på, och det är att jag aldrig löper någon fara af sådana tjocka tättryckta gamla odrägliga luntor, som den